Om min kärlek till 2250 och vad jag egentligen gör

Wow, nu är vi faktiskt igång!

Med några månader gjorda som FN-representant har jag äntligen landat i mitt uppdrag och var mitt fokus kommer ligga under resten av året. Mänskliga rättigheter är en himla stor fråga, och det var inte helt lätt att bestämma sig. Sen lämpade det sig så bra att det första jag fick göra för LSU var att moderera ett seminarium om säkerhetsrådsresolution 2250; Unga, Fred & Säkerhet – och det var första gången jag, som relativt mycket FN-rookie, kom i kontakt med 2250 och började nysta i vad det är och innebär. Redan då hade jag ju bestämt mig för att mänsklig säkerhet ur olika aspekter var den politiska prioritering jag ville arbeta med, men här serverades plötsligt en kombination av ungdomspolitik och säkerhetspolitik på ett silverfat! ‘Jackpot’ viskade mitt hjärta och sen dess är jag hooked.

Så vad är då resolution 2250? Vid första ögonkast tänkte jag att det här ju var något som skulle uppnås innan år 2250 (Agenda 2030-påverkad som jag är), men det är helt enkelt numret på resolutionen som antogs av FNs Säkerhetsråd i december 2015. Den består av sex olika delar som rör Unga, Fred & Säkerhet och är bindande för alla FNs medlemsstater. Nedan följer delarna extremt sammanfattade;

Participation
– Unga ska på ett meningsfullt sätt delta i beslutsfattande på lokala, regionala, nationella och globala nivåer i freds- och säkerhetsfrågor
– Unga ska inkluderas i fredsbyggande insatser på lika villkor och det unga perspektivet ska tillvaratas i konfliktlösning

Protection
– Parter i konflikt ska se till att unga skyddas enligt internationell lag och verka för att de ska få sina mänskliga rättigheter tillgodosedda och se till att ta till nödvändiga åtgärder för att skydda unga mot könsbaserat och sexuellt våld

Prevention
– Ett inkluderande och möjliggörande samhällsklimat för unga ska skapas för att motverka extremism
– Medlemsländer ska se till att skapa samhällsstrukturer där unga blir anställda och får en meningsfull fritid och inflytande över sina liv
– Utbildningar om fred och påverkansarbete för unga ska utvecklas och stärkas

Partnerships
– Samarbetet med lokala resurser och civilsamhället för att skapa strategier i motverkandet av extremism ska stärkas

Disengagement & reintegration
– Ett ungdomsperspektiv ska finnas med inedrustnings- och avväpningsprojekt till exempel, genom investering i utbildning för avhoppare och stöd av initiativ från unga själva

Next Steps
– FN-organ och stater uppmanas att kontinuerligt följa upp arbetet med resolutionen globalt och lokalt

Nu hoppas jag att ni förstår iallafall lite varför mitt hjärta klappar extra hårt för 2250. I och med att den är bindande för Sverige så borde både ungdomsrörelsen få större stöd (i princip allt vi gör bygger fred, fantastiskt nog) och ungas reella politiska beslutsfattande borde öka. Unga har alltid och kommer alltid att engagera sig – frågan är vilka möjligheter vi möter.

Något jag hittills har fokuserat på är påminna Sveriges makthavare om att Sverige må vara en fredlig nation, men har en hel del kvar innan vi är ett fredligt samhälle. Mål 16 i Globala målen/Agenda 2030 är ju just Fredliga och inkluderande samhällen, och jag vågar nog hävda att en stor faktor för att ens kunna verka för de andra målen i agendan är att en känner sig trygg. I Sverige är inte alla trygga. Bilar brinner, väpnat våld växer, nazister marscherar på gatorna och asylrätten är hotad.

Resolution 2250 behövs för att skapa en hållbar, riktig fred. För alla. Globalt som lokalt.
Så: nu när jag berättat om vad jag fokuserar lite extra på inom mänskliga rättigheter – rätten till liv – så vill jag gärna dela med mig av lite av det jag har sysslat med hittills!

Sthlm Forum on Peace and Development 2017
I början av maj deltog jag på ett internationellt forum om fred och utveckling å LSUs vägnar, och fick lyssna till bland andra Jan Eliasson, Margot Wallström och Isabella Lövin i intressanta diskussioner och debatter. Forumet hade temat ”What works”, men tyvärr ledde tidsbristen och antalet engagerade deltagare kring så många intressanta ämnen till att vi i mångt och mycket pratade om problemen och om lösningarna i mer generella termer. Ett citat som jag verkligen tog med mig, och som i mångt och mycket sammanfattade forumet, var Oury Traore’s; ”You can’t shave my head if I’m not here! You can’t create peace if the people are not involved!”

Fred måste utgå från människorna det berör, i stort och litet. Inkluderande policys är svaret på hur en skapar långsiktig utveckling, och det arbetet måste påbörjas med de tre R:en – Rights, Representation and Resources.

Efter en diskussion om What Works gällande 2250 fick jag föra gruppens talan och påpeka att unga inte heller är en homogen grupp – vi måste nå unga kvinnor, unga på landsbygden, unga i olika åldrar och med olika förutsättningar för att skapa ägandeskap över 2250 på alla nivåer.

Study Visit Åland Islands
Något jag hade noll koll på var Ålands intressanta säkerhetspolitiska läge. Åland är till stor del självständigt, men får till exempel inte ha några militära baser eller ett försvar, något som både Finland, Sverige, Ryssland och resterande Östersjöländer varit noga med ska efterföljas. Googla Ålandsexemplet om ni är intresserade! Det jag och Feben från LSU främst var där för att diskutera var ju såklart 2250, och då tillsammans med representanter från LSUs motsvarigheter i Finland och Norge, Allianssi och LNU, samt Ålands Ungdomsorganisationer och representanter från Estland och Kenya.

Mitt fokus under långhelgen var såklart vad jag kunde ta med mig tillbaka till Sverige och faktiskt börja implementera för att se till att stärka 2250 i vårt samhälle. Så, här är mina tips till ungdomsrörelsen!

– Var bättre på att värva än radikala grupper. Vi måste step up our game och nå alla unga, oberoende bakgrund, och fånga upp dem i våra aktiviteter och nätverk. Utbilda er i rekrytering!
– Ha en kompis för nya medlemmar, någon en kan fråga alla ”dumma” frågor och som håller koll på om en dyker upp eller inte
– Bilda samarbeten med mindre lokala organisationer. I LSU har alla medlemsorganisationer över 1000 medlemmar, vilket gör att mindre nätverk inte kan delta på samma sätt. Skapa forum för att möta dem också! Vi stärker varandra.
– Spreeeeead theeee woooooord! Vi måste vara många som har koll på 2250 för att kunna sätta press på makthavare. Det gäller såväl i Lund som i Kiruna som i Husby. Om vi tillsammans sätter press kan vi se till att vi får vara med och sätta agendan för fredsbygge och skapandet av en meningsfull tillvaro för unga
– Kryssa en ung! Om ett drygt år är det val – om vi hjälps åt att kryssa unga på vallistorna ser vi till att fler unga tar plats som makthavare.

Här kan ni också lyssna på en radiointervju jag gjorde tillsammans med Ane, Elise och Jasmine när vi var på Åland!

Opinionsbildning
Min största utmaning som FN-representant är ju att opinionsbilda å ungdomsrörelsens vägnar. Det innebär att jag ibland får träffa politiker och företrädare för olika organisationer och snacka inkludering, 2250 och mänskliga rättigheter. Till exempel förra onsdagen, då jag avslutningstalade på ett seminarium i riksdagen om väpnat våld i Sverige. Det blev tre kärnfulla minuter om unga som fredsbyggare och hur ungdomsrörelsen behöver inkluderas på riktigt i säkerhetspolitiken. Jag hoppas att såväl oppositionella riksdagsledamöter och regeringsföreträdare som statsråd och ideella företrädare rycker upp sig och börjar omfördela makten de sitter på så att fler perspektiv kan få forma besluten som tas!

 

Konsultationer
En superviktig del i mitt uppdrag är att konsultera unga i Sverige om de frågor jag vill arbeta med, så att jag vet att jag representerar unga och LSUs medlemsorganisationer när jag pratar om de här frågorna – framför allt i FN i höst, men också här hemma i Sverige. Jag har börjat lite smått med konsultationer och kommer nu aktivt kontakta organisationer för att få höra vad de tänker om mänsklig säkerhet och global politik för mänskliga rättigheter. Härom veckan träffade jag Maria från Freethem och pratade om människohandel kopplat till fred och säkerhet, och innan dess fick jag workshopa med FN-förbundets unga medlemmar.
Vad vill just din organisation att jag ska driva i FN-arbetet? Vill ni få en workshop om 2250 eller Agenda2030 eller FN-påverkan? Eller skulle ni kanske bara vilja svara på mina frågor?
Maila mig på hanna.bergman@lsu.se!

Mot Havskonferensen!

Efter en fullspäckad vecka med tenta, flera spännande möten inför Havskonferensen med b.l.a. Jan Eliasson (!), Lövin, Skog och CONCORD (som samlar massa svenska organisationer såsom Naturskyddsföreningen, WWF, LSU m.fl.) så är det nu dags för mig att lämna landet och flyga mot New York!

Där kommer jag alltså att delta som Sveriges ungdomsdelegat Björn och Jan Eliassonunder Havskonferensen – som du kan läsa mer om här. Under veckan så kommer jag att försöka uppdatera så mycket som möjligt här på bloggen, men eftersom det kommer vara långa och intensiva dagar så rekommenderar jag att följa mig på;

Twitter: @bjornfonden

Instagram: @LSU_se

för att få bästa live-upplevelse av konferensen hemifrån!

Mitt schema för veckan är fortfarande något oklart, men på söndag kommer jag att delta på en Youth Blast för att koordinera unga under konferensen tillsammans med MGCY, och på måndag morgon har vi sedan möte med den svenska delegationen (som består av nästan 50 pers från bl.a. regeringskansliet, civilsamhället & näringslivet) innan själva konferensen startar 09:00 i Generalförsamlingen. Sedan kommer jag under veckan att delta i olika sido-event, möten och partnerskapsdialoger som sker under konferensen. Programmet i sin helhet hittar ni som är intresserade här!

Fick för övrigt också den här galna inviten igår till att käka middag med Guterres (FN:s Generalsekreterare), Lövin m.fl. i FN:s dining room for delegates på måndag kväll.

Hur sjukt? Lovar att återkomma med uppdateringar kring detta! Nu ska jag dock försöka packa ner alla mina grejer för att sedan lyckas ta mig iväg till flygplatsen.

Åh, just ja, en viss ledare från ett visst land, kommenterade ju igår att han inte tänker fullfölja sina åtaganden gentemot Parisavtalet. Min diplomatiska kommentar angående detta är

You're a genuine idiot.

Det Trump gör är ett hån mot det globala samfundet, mot oss unga och mot kommande generationer. Men vi tänker inte ge upp. Vi tänker inte vara tysta. Vi kommer att fortsätta arbetet, ännu starkare, utan honom. Tillsammans ska vi visa att en fossilfri framtid är den enda möjliga, att kol, olja och gas är något förlegat och att en bättre, mer hållbar värld är möjlig. Tillsammans skapar vi förändringen.

Make the planet great again.

/B

NEW YORK om en vecka!

Nu börjar det närma sig. Jag sitter på bussen på väg från en workshop för Fältbiologerna på Öland, och inser plötsligt att det är mindre än en vecka kvar till avfärd.

Snart gäller det alltså. Om bara några få dagar lämnar jag Sverige och åker mot New York för att representera Sveriges unga under Havskonferensen – The Ocean Conference – som Sverige anordnar tillsammans med Fiji.

Det är det största Sverige arrangerar i FN-sammanhang sedan den kända Stockholmskonferensen 1972 och upp emot 8 000 delegater förväntas närvara under den fem dagar långa konferensen (5-9:e juni). Förhoppningen är att lyckas samla olika aktörer; stater, civilsamhälle och näringsliv för att tillsammans komma fram till lösningar för hur vi ska kunna rädda våra hav och marina resurser.

För våra hav står idag inför enorma hot.

Överfiske, försurning, övergödning, nedskräpning, höjda temperaturer och höjda havsnivåer, är bara några av de många stora utmaningar som vi måste lösa för att rädda både våra hav och oss själva. För även fast tillstånden i haven kanske inte är något som vi vanligtvis tänker på, så är det helt avgörande för vårt samhälles fortsatta överlevnad att de mår bra.

Att vi därmed alla engagerar oss för att vi ska uppnå mål 14 – Hållbara hav och marina resurser, är därmed av högsta vikt. På ett personligt plan behöver vi minska vår klimatpåverkan, sluta överkonsumera och äta mindre (och bättre) fisk. Här kan Fiskguiden från WWF vara en grym hjälp! Sist men inte minst måste vi också fortsätta att sprida kunskap och bilda opinion för att få fler att förstå havens enorma betydelse.

På ett politiskt och internationellt plan behöver det till kraftigare regelverk, bättre uppföljning och mer samarbeten mellan länder. För ett problem med haven är ju att de, precis som med klimatet, inte tar hänsyn till landsgränser – vilket gör det svårare att reglera både fiske, sjöfart och annan resursutvinning. Eftersom mycket av problemen också sker under ytan så syns det inte lika tydligt när någonting går snett. Här krävs fördjupade samarbeten och internationella överenskommelser, och en övergång från destruktiva fiskemetoder till förmån för ett mer hållbart nyttjande av våra hav.

Sveriges prioriteringar till konferensen kommer att vara;
– Marin nedskräpning
– Kopplingarna mellan klimatförändringar och havet
– Hållbart fiske och blå ekonomi

Men har ni själva några frågor som ni tycker det är viktigt att jag lyfter så hör av er, så ska jag se vad jag kan göra. Ni kan också (om ni vill) registrera ett frivilligt åtagande antingen som organisation eller privatperson. Det kan handla om vad som helst – att ni ska sluta äta fisk eller att er organisation ska börja strandstäda en gång i månaden – men det viktiga är att ni är med och bidrar. Dessa frivilliga åtaganden kommer sedan i slutet av mötet att sammanställas och föras med som ett resultat från konferensen. Annars vill jag också passa på att tipsa om hemsidan thegoals.org som bl.a. drivs av fett coola Hannah Stanton, där ni kan lära er mer om havsfrågor och mål 14.
Till slut vill jag även bjuda in er, kära läsare, till ett väldigt spännande event nästa fredag då PeaceBoat kommer till Stockholm. Är ni där, intresserade av havsfrågor och har lite tid över så kom och häng med Lövin, Skog och mig! Anmälan och mer info hittar ni >HÄR<.

Nu ska jag förbereda det sista inför resan och försöka lära mig hur man optimerar ett varulager inför tentan på onsdag. Vi hörs snart igen!
Må havet vara med er,

//Björn

#SaveOurOcean

Vad är på gång egentligen??? EN UPPDATERING

Hej kära vänner!
Jag har precis lämnat Havs- och vattenforum i Göteborg och sitter just nu på tåget mot Stockholm för att träffa de övriga LSU-repparna. Fick då en tanke om att det kanske vore på sin plats med en liten uppdatering om mitt arbete och vad som är på gång framöver!
Jag har ju, som många av er kanske känner till, under våren varit ute på turné med we_change, Sveriges största hållbarhetssatsning för unga. Vi har föreläst, haft workshops och diskuterat med flera tusentals gymnasieelever i Sverige om de globala målen och vår gemensamma framtid. Det har varit oerhört givande och lärorikt att få höra så många olika perspektiv på dessa frågor, och det är mycket jag tar med mig in i mitt uppdrag!
Jag har också haft flertalet möten med bl.a. Utrikesdepartementet, Finansdepartementet, UNDP, CONCORD, SDSN och Agenda 2030-delegationen. Det är många aktörer som arbetar med Agenda2030 i Sverige, och givetvis ännu fler på en global nivå. Det är väldigt bra, eftersom det ska vara en “folkets agenda”, men det gör också att det ibland kan vara svårt att veta vem som gör vad. I mars åkte jag därför till Bonn för att delta i den första Global Festival of Ideas där många av dessa olika aktörer samlades. Det var väldigt spännande och jag lärde mig mycket om både riskreducering och jämställdhet som en central nyckel till målens uppfyllnad.

För att sprida kunskap och öka förståelsen om dessa frågor har jag dessutom deltagit i både en utbildningsfilm om de globala målen, radio, och nu senast i ett panelsamtal på FN-forum i Stockholm. Där diskuterade jag den avgörande roll som unga har i genomförandet av Agenda2030 och vikten av att #dubblastödet till svenska ungdomsorganisationer.

Handslag med Aleksander Gabelic, Svenska FN-förbundets ordförande, om att verka för ett starkare och mer inkluderande FN!

Sverige har ju förresten nu också presenterat ett första utkast på den rapportering som vi kommer göra till HLPF angående vårt arbete med Agenda2030. Generellt kan man väl säga att det såg helt okej ut, även fast det var långt ifrån färdigt och att ungdomsperspektivet lyste med sin frånvaro. Vi har gjort ett inskick från LSU:s sida angående på vilket sätt svenska ungdomsrörelsen bidrar till genomförandet av agendan, och även kommentarer till det senaste utkastet, så vi hoppas på att få lite större utrymme. Det återstår dock att se hur rapporten blir när den släpps i mitten av juni.

Förutom detta så har också en hel del arbete skett på mer internationell nivå. Framförallt har det rört sig om planerandet av s.k. side-events som kommer att arrangeras mellan de formella mötena under HLPF. Här har jag teamat upp tillsammans med ungdomsdelegater från andra länder (Belgien, Nederländerna, Chad, Tyskland, Finland & Slovenien) men även exempelvis MGCY (som är FN:s Major Group on Children and Youth) och Restless Development för att tillsammans ordna event angående ungas betydelse både på plats i FN och i den nationella implementeringen av agendan.

FRAMÖVER DÅ?

På lördag åker jag till Bryssel tillsammans med Noura (förra årets FN-repp till Generalförsamlingen) just för att fortsätta diskutera dessa frågor med andra ungdomsdelegater och nationella ungdomsråd. Framförallt kommer vi att fokusera på utvärderingsprocesserna av Agenda2030 i olika länder, hur unga kan bli mer delaktiga samt hur vi maximerar vår impact under HLPF.

Direkt efter detta tar jag mig vidare till Öland där jag ska få träffa Fältbiologerna och hålla en föreläsning samt workshop om deras roll i den globala agendan och ta del av deras åsikter på temat som jag sedan tar med mig in i FN-systemet. Några dagar senare är det dags för ett nytt koordineringsmöte med CONCORD inför Havskonferensen, och sedan den 30:e maj kommer det att arrangeras ett stort konsultationsmöte med flera ungdomsorganisationer och civilminister Ardalan Shekarabi i Uppsala. Företräder du en ungdomsorganisation och har fått inbjudan – se till att anmäla dig då sista anmälningsdagen är idag!

Sedan åker jag. 

Eller ah, typ så iaf.
Ska skriva tentamen i operativ styrning först (fattar dock inte när jag ska hinna plugga men), och på något sätt både lyckas hitta en kostym, en väska och ett boende i New York.
Wish me luck :)))

Skriver mer om Havskonferensen och resten av sommaren i kommande blogginlägg, men nu måste jag verkligen försöka ordna så att jag har flygbiljetter i alla fall. Läste du hela inlägget vill jag ge en stor eloge till dig, för insåg såhär i efterhand att det blev ganska långt. Har du några frågor så fråga, annars får jag önska dig en fortsatt bra dag <3

Kram från en stressad, taggad, förväntansfull och trött Björn!

Jag reppar er i FN:s generalförsamling 2017

Hej hej hallå!

Jag heter Hanna Bergman, jag är 21 år gammal, och 2017 har jag den stora äran att representera Sveriges Ungdomsorganisationer i FN:s generalförsamling.

Så vem är jag? Tja, innan jag fick den här långa titeln brukade det stå i min Twitterprofil att jag dansar bäst barfota och har diskuterat politik i alla världsdelar (utom Antarktis, jobbar på det). I min Tinderprofil står det att jag är ny i Malmö och att min anthem är Feelin’ myself med Nicki Minaj och Beyoncé, på LinkedIn står det att jag är butiks- och restaurangbiträde och på Facebook har jag en profilbild där jag sitter framför Taj Mahal i Indien efter att ha backpackat jorden runt själv.

Jag kan inte komma på något speciellt som kickade igång mitt engagemang egentligen, utan det har smugit sig på gradvis – från att diskutera hemma vid köksbordet, till att börja förstå hur jag själv kunde göra skillnad i olika strukturer, till att bli aktiv i olika föreningar. Jag blev invald i elevrådsstyrelsen på högstadiet och blev senare ordförande, och när jag som nybliven etta i gymnasiet kastade mig in i elevkårsvärlden gick både mitt engagemang och mitt självförtroende spikrakt uppåt. När jag tog studenten 2014 med tre lysande elevkårsår bakom mig hamnade jag av en slump på en anställningsintervju hos Sveriges Elevkårer, där jag sedan jobbade som verksamhetsutvecklare i ett år. Jag insåg hur bra jag var på att förmedla mitt engagemang och min glöd till andra, och lärde mig otroligt mycket om organisationer och föreningsstruktur.

Via en kollega fick jag nys om föreningen Fler Unga, då rätt nystartad, som verkar för att hjälpa unga att hitta
sin politiska kompass och samtidigt se till att unga representeras där de diskuteras – framförallt med fokus på att få unga till Almedalsveckan på Gotland. Jag blev invald i styrelsen och var pressansvarig ett år innan jag kandiderade till ordförande. 2016 ledde jag föreningen till en andra plats i Årets Digitala Kommunikatör i Almedalen och var himla stolt över en fantastisk delegation unga som tog fighten mot åldersmaktsordningen. I år är jag vice ordförande och ser fram emot att stärka långsiktigheten och stabiliteten i föreningen.

Men kanske viktigast av allt – eller i alla fall de jag har att tacka för nomineringen till FN-uppdraget – är Unga Feminister. Hösten 2016 hoppade jag rakt in i Unga Feministers nationella styrelse som medlemsansvarig, och är omvald till samma post även detta verksamhetsår. Mitt hjärta har alltid bultat för feminismen, och nu har jag förtroendet att få arbeta med medlemsvård och feminism som partipolitik samtidigt – något som är fantastiskt roligt, utmanande och lite läskigt på samma gång.

Ja, ni hör ju – jag är en passionerad tjej med hjärtat på rätt ställe, men när jag i oktober åker till New York är det ju inte för att representera mig själv. Det är för att representera er. Ett uppdrag som jag ödmjukt innehar och hoppas att ni vill hjälpa mig med!

Så frågan är egentligen – vilka är ni? Vad vill ni att jag ska använda min röst till i FN? Kontakta mig så slår vi två flugor i en smäll: ni får lära er mer om FN och de globala målen, och jag får lyssna på vad ni har att säga om världen. Jag ser personligen mycket fram emot att snacka olika aspekter av mänsklig säkerhet!

Ni når mig på
hanna.bergman@lsu.se
@hannabergmans

Nu kör vi! Tillsammans!