På plats under FN:s Högnivåforum för Hållbar Utveckling

Hej vänner! Björn Fondén framför en skylt där det står "High-level Political Forum on Sustainable Development"

Nu är FN:s Högnivåforum för hållbar utveckling (HLPF), slut, och jag tänkte ge er en liten tillbakablick på vad som hänt under mötet!

Men först och främst, en kort introduktion;

HLPF är det globala mötet för uppföljning på Agenda 2030 inklusive de 17 globala målen. Det är ett tillfälle då flera av världens ledare och ministrar samlas för att diskutera hållbarhetsfrågor, och hur vi tillsammans kan arbeta för att uppnå de mål som vi själva satt upp. Varje år har HLPF ett tema – och årets var ”Eradicating poverty and promoting prosperity in a changing world”. Under konferensen går man igenom de globala mål som är i fokus och länder kan frivilligt ställa upp för att rapportera på deras arbete med Agenda 2030. I år så var det 44 länder, inklusive Sverige, som presenterade sina VNRs (Voluntary National Reviews). Dessutom sker det en mängd sido-event och andra möten vid sidan av det officiella programmet, så med risk för att bli ett väldigt långt inlägg, så kommer här mina tankar och vad jag huvudsakligen gjort under konferensen.

Jag hoppas det ska vara spännande läsning, och har ni några frågor – fråga!

"eradicating poverty and promoting prosperity in a changing world"

Allt började lördagen den 8:e juli med en dag av föreläsningar och workshops specifikt riktade mot unga personer på plats under mötet. Eventet arrangerades av Restless Development (som är en ascool organisation – tips kolla upp!) tsm med MGCY (som samlar ungdomsorganisationer

Gruppfoto tillsammans med MGCY.

Gruppfoto tillsammans med MGCY.

i FN) med stöd från Danmark. Bland annat diskuterades hur man kan arbeta med påverkansarbete under HLPF och vi fick höra flera exempel på hur andra jobbat i sina egna länder med processer kopplat till Agenda 2030.

På söndagen gick jag sedan på ett koordineringsmöte med MGoS som alltså samlar alla Major Groups & other Stakeholders – man kan säga att det är en plattform för civilsamhället in i FN & HLPF. Det var riktigt mycket folk på plats – och ett rekordhögt antal stakeholders är registrerade för årets HLPF – över 2400 st. Det är tydligt att det finns ett väldigt stort intresse för vad som händer och att vara med i uppföljningen av den globala hållbarhetsagendan.

Konferensens öppnande & första veckan

På måndagen öppnades så konferensen på riktigt med en överblick av vad som händer rörande målen som är i specifikt fokus i år (1, 2, 3, 5, 9 & 14) och massa formalia och välkomsttal, innan det var dags för att börja gå in på djupet rörande ”Implementation at the regional and sub-regional levels”. Av olika anledningar hade inte FN-personalen lyckats ordna min badge som behövs för att få komma in på FN, så jag fick bli eskorterad in av en annan i delegationen. Tydligen så var detta något som hänt flera av ungdomsdelegaterna (men inga av de andra), vilket är ett av bara många tecken på hur ungdomsdeltagande inte alltid uppmuntras av alla i FN.

Björns LSU-visitkort i förgrunden med FN-skrapan i bakgrunden.Eftersom vi nu under de första dagarna på konferensen var en väldigt liten svensk delegation på plats med bara mig, Julius från Agenda 2030-delegationen, samt Kajsa Olofsgård & Cecilia Chroona från Utrikesdepartementet, hade vi lite mer informella morgonmöten med frukost och vi turades sedan om att sitta i svenska stolen och ta anteckningar samt bevaka det formella mötet.

Mycket av tiden under första veckan lade jag dock på att ha andra bilaterala möten med olika länder och FN-organ för att kunna påverka deras fortsatta arbete till att bli mer ambitiöst och inkluderande. Bland annat har vi ungdomsdelegater haft möten med Schweiz, Slovenien, Luxemburg, Danmark, Grekland, Island, Singapore, Lettland, Curacao, Sierra Leone, Pakistan & Honduras. I vissa fall deras FN-representationer, i andra fall tjänstemän som arbetar i landet och till och med ministrar. Frågor som diskuterats har bland annat varit möjligheten för ungdomsdelegater till HLPF från dessa länder, hur de arbetar med inkludering av unga i uppföljningen och implementeringen av arbetet med Agenda 2030, samt hur vi kan samarbeta och stärka varandra i arbetet framåt.  Flera av mötena har varit otroligt givande!

En representant från Singapore står tillsammans med mig och tre andra ungdomsdelegater i kostymer och klänningar på rad framför en stor tavla.

Möte med Singapore

Det har funnits ett stort intresse för hur man kan jobba mer med inkludering av unga i dessa processer, och vi har flera konkreta bollar att nu spela vidare på. Förhoppningsvis kommer vi att få se ett stort ökat antal ungdomsdelegater till nästa års HLPF, och ett mer inkluderande arbete från regeringar på den nationella nivån.

Fem personer från Honduras sitter i fina kläder runt ett rundat bord i ett vitt, tråkigt rum.

Möte med Honduras utrikesminister, FN-ambassadör + stab

Vi har även träffat flertalet FN-organ och andra intressanta människor man kan tänkas vilja samarbeta med framöver. Redan på tisdagen fick vi chansen till ett möte med Achim Steiner, som är ny chef för FN:s Utvecklingsprogram (UNDP) & en av de högst uppsatta personerna i hela FN systemet. Det var otroligt spännande att få prata med honom och få chansen att framföra våra tankar om hur UNDP:s arbete borde fortsätta utvecklas. Då han precis börjat och därmed är väldigt ny på jobbet så var han väldigt öppen för idéer och det kändes viktigt att få träffa honom för att redan från start sätta unga på kartan i UNDP:s fortsatta arbete.

Alla ungdomsdelegater står på rad med Achim Steiner i mitten. I bakgrunden en vit vägg med en stor, grön tavla.

Möte med Achim Steiner på UNDP

Förutom Steiner har vi också fått möjligheten att träffa Ambassador Dessima Williams som är speciell rådgivare för genomförandet av de globala målen, Tomas Gass som bl.a. jobbar med utformningen av HLPF som forum, Cecile Mazzacurati som jobbar med en studie om säkerhetsrådsresolution 2250 om Unga, fred och säkerhet, Noella Richard, som jobbar med frågor gällande unga på UNDP, samt Frederick Musiiwa Makamure Shava som är ordförande för ECOSOC (som ansvarar för årets HLPF). Tyvärr fick vi inte möjligheten att träffa Generalsekreterare Antiono Guterres trots många tappra försök, men vi hoppas att våra röster når fram till honom genom de andra vägar vi valt att gå!

Tomas Gass sitter i en fåtölj med blå skjorta, slips, rakat hår och glasögon i ett rum med fönster ut till vänster med utsikt över Manhattan, och en bokhylla i trä i bak i rummet.

Möte med Tomas Gass på UN DESA

Arrangerande av sido-event

På onsdagen var det så dags för det sido-event som vi ungdomsdelegater planerat tillsammans för under hela våren. Dagarna innan hade vi varit runt och spridit ut inbjudningar, förberett det sista och sådär fem minuter innan eventet skulle börja var det fortfarande en hel del som stod mer eller mindre ofärdigt. Att arrangera ett event i New York tillsammans med en grupp människor från åtta olika länder är inte det lättaste, men såhär efteråt kan jag säga att det blev en stor succé!

Peter from Kenya using Virtual Reality Glasses in a room full of people

Peter from Kenya using Virtual Reality Glasses

När besökarna kom fick de mat, dricka och möjligheten att testa på Virtual Reality-filmer som vi hade förberett under vårt möte i Berlin. I VR fick besökarna frågor som skulle få de att börja fundera över Agenda 2030 och arbetet med unga. Eventet startades sedan med några korta tal från bland annat Belgiens FN-ambassadör & Jasmin som är en av Tysklands två ungdomsdelegater, innan det blev mindre diskussioner runt borden. Där ansvarade personer från olika länder för att berätta om sitt arbete med att inkludera unga i arbetet med Agenda 2030 och hur det stärkt dem, specifikt med fokus på ungdomsdelegat-programmet, och besökarna fick chansen att ställa frågor och berätta om sina erfarenheter. Till slut summerades diskussionerna runt borden och rapporterades tillbaka till den stora gruppen, innan några ytterligare best practices fördes fram. Sist men inte minst höll jag ett tal och ställde frågor via Mentimeter för att få en känsla av besökarnas tankar efter eventet. Här kan ni se resultatet av frågorna;

Word Cloud from our side-event; inspiring, interactive, young, nice.

Word Cloud from our side-event.

Poll about Youth Inclusion in Sustainable Development. 93% agrees that it's important.

"I support bringing a Youth Delegate from my country" 50 Yes, 3 No.

 

 

 

 

Som ni kan se var stödet överväldigande, även fast det såklart var några som var mer kritiska. Totalt sett var vi mycket nöjda med hela kvällen, de besökare som kom och allas vår insats som arrangörer. Eventet gav oss förutom ganska stor uppmärksamhet också en bra plattform för vidare samtal med flera representanter och ett underlag som vi nu har skickat ut till andra personer som frågat om hur ungdomsdelegatprogrammen egentligen funkar. En grym advocacy-effort helt enkelt!

Fem muggar glass skålar med varandra, och personerna i bakgrunden ler stort.

Firande av lyckat sido-event & Jasmins födelsedag med glass!

Andra veckan; högnivåsegmentet

Under andra veckan var det så dags för högnivåsegmentet, då alla ministrar och ”högnivåmänniskor” flög in för att presentera de frivilliga rapporterna, delta i sido-event och mötas. Måndag morgon inleddes med ett morgonmöte med den svenska delegationen, som högnivåsegmentet till ära hade utökats från fyra personer till drygt tjugofyra.

Delegationsmöte på svenska FN-reppen. Ardalan Shekarabi tillsammans med Sveriges FN-ambassadör sitter i mitten av mötesbordet med ett tjugotal sittandes runt dem.

Delegationsmöte på Svenska FN-reppen

Representanter från näringslivet (LKAB, Skandia, Sv. Näringsliv), civilsamhället (CONCORD, Forum), akademin (Chalmers), kommun (Malmö, SKL) m.fl. hade nu också tagit sig hit till New York tillsammans med Civilminister Ardalan Shekarabi och hans följeslagare (pressis, sakkunnig, sekreterare etc.). På morgonmötet delade vi bland annat upp ansvarsområden för olika sido-event, vilka som skulle sitta i svenska stolen, och vilka som skulle tala var, innan det var dags för den andra öppningsceremonin.

Ett överfyllt rum av delegater när andra veckan av FN:s HLPF öppnades.

Det var överfullt i salen när FN:s Generalsekreterare Antonio Guterres höll sitt starka öppningsanförande om behovet av att ta itu med klimatförändringarna, reform av FN och globala svar på de globala problem vi nu står inför. Tätt efter honom följde sedan professor Jeffery Sachs med ett ännu starkare och spetsigare tal där han bland annat tog upp problemet med växande ojämlikheter, skattesmitning och fossil-lobbyn. Vid ett flertal tillfällen nämndes också Havskonferensen (som Sverige medarrangerade och jag var på i juni) som ett föregångsexempel på hur olika stakeholders kan samlas för att diskutera kring komplexa utmaningar, vilket var roligt att höra!

Efter öppningsceremonin påbörjades de 44 presentationer av det nationella genomförandet av Agenda 2030 som olika länder skulle genomföra. Jag var dock inbjuden att tillsammans med statssekreterare Alejandro Firpo från Finansdepartementet delta i en högnivålunch med temat ”Investing in adolescents and youth to eradicate poverty and promote prosperity to realize the demographic dividend and achieve the 2030 Agenda” (bästa långa titeln, right?) tillsammans med andra ministrar, diplomater och FN-tjänstepersoner.

Bilden visar några FN-diplomater som sitter runt ett lunchbord och tittar mot ett podium där Jayathma står och talar. Bakom henne är en tv-skärm med flera glada ansikten på.

Tal av Generalsekreterarens nya Envoy on Youth, Jayathma Wickramanayake

Jag var astaggad på givande diskussioner och hade även tillsammans med Firpo förberett ett kortare anförande, men väl på plats blev jag tyvärr lite besviken då det visade sig att det nästan inte alls blev någon tid för diskussion, och inte heller för vårt tal då alla andra på talarlistan drog över så mycket. Verkligen så typiskt FN-sammanhang, att inte ens när man sätter massa coola människor runt ett bord, så får man chansen att diskutera med varandra eftersom alla har förberett världens längsta anföranden. Jaja, han jag satt bredvid från Tadzjikistan berättade i alla fall för mig att han innan lunchen aldrig ens tidigare tänkt på att unga kunde vara en del av lösningen för att uppnå målen i Agenda 2030, men att han nu förstod det. Blev nästan rädd när jag hörde detta, men också glad över att han tagit sig till lunchen och därmed gett mig chansen att prata med honom. Maten var dessutom mycket god!

På eftermiddagen följde sedan World Youth Skills day, innan det var dags för mottagning på svenska residenset tillsammans med övriga i den svenska delegationen. Ardalan höll ett kort tal och pratade om hur fantastiskt det var att alla var där, samt vilken stor dag det var för Sverige imorgon. Imorgon, tisdag, var det nämligen dags för oss i svenska delegationen att äntligen presentera rapporten för FN om genomförandet av Agenda 2030.

 

Tisdag – Dagen D

Så var det dags; idag skulle jag tillsammans med civilminister Shekarabi, Carola Lemne från Svenskt Näringsliv & Katrin Stjernfeldt Jammeh från Malmö Stad presentera Sveriges arbete med Agenda 2030. Hade några andra korta möten på förmiddagen, annars gick mesta delen av dagen åt att förbereda vad som komma skulle. Några timmar innan möttes vi som skulle vara med och presentera upp för att köra ett genrep, och då hade vi även fått våra tal ändrade. I och med att vi representerar Sverige i ett officiellt sammanhang som FN så är det av högsta vikt att det vi säger inte heller går för långt ifrån riktlinjerna från Stockholm. Jag stod dock fast vid de flesta skrivelserna jag fått in och argumenterade för att de var viktiga i sammanhanget och fick därmed behålla nästan alla, bland annat om behovet av stöd och resurser för fri och självständig organisering.Civilministern, Björn m.fl. sitter i vita soffor runt ett glasbord med talpapper på. Civilministern har svart kostym och håller på att läsa upp sitt tal.

Så, klockan 18 var det dags. Vi gick in och Ardalan startade presentationen, men när vår introduktionsfilm väl skulle börja kom istället Nigerias film på – och alla kollade med förvånade ögon på hur Sverige helt plötsligt blivit ett varmt land i Västafrika. Efter en väldigt lång minut rätades dock misstaget upp och presentationen kunde börja. Från och med det så gick allt väldigt fint, och min del gick förutom ett litet felsägande ändå riktigt bra! Ni kan se hela presentationen på http://webtv.un.org/ (12:e juli) eller om ni är intresserade av min del hittar ni den här.

Bild på mig (Björn) när jag presenterar Sveriges arbete med Agenda 2030. Jag står i mörkblå kostym, vit skjorta och mörkblå slips vid ett talpodium med ena handen i luften. I bakgrunden står personer och fotograferar.

Onsdag – avslutande av konferensen & ministerdeklarationen

På onsdagen hade vi också lite möten innan högnivåsegmentets officiella avslutande på eftermiddagen i och med antagandet av ministerdeklarationen, som varit en snackis under hela konferensen. Ministerdeklarationen (MD) är det formella dokument som blir själva resultatet av mötet, och är ett politiskt förhandlat dokument som ministrarna ska skriva på under sista dagen. MDn förhandlas fortlöpande under hela våren, och tanken är egentligen att det ska vara färdigförhandlat redan innan HLPF startar, men i år valde så några länder att öppna upp dokumentet för att de ville ändra vissa skrivelser. Bland annat ville Kanada & Australien ha starkare skrivningar om mål 5 (gender equality), medan andra länder var emot, dessutom var USA emot skrivelser om ”occupied land” (som refererar till Israel och är en mycket känslig och klassisk FN-konflikt) samt om WTO (World Trade Organization). På grund av dessa motsättningar blev det till slut röstning om vissa enskilda paragrafer i deklarationen, men den antogs sedan i sin helhet (efter att 19 länder hade förklarat deras ståndpunkter…) och konferensen avslutades sent onsdag kväll.

Redan nästa morgon hade vi dock bokat in möte tillsammans med Jayathma Wickramanayake som är Generalsekreterarens nya Special Envoy on Youth. Hennes arbete fokuserar på att vara med och lyfta ungas röster i FN-sammanhang samt föra organisationen närmare unga världen över. Där fick vi chansen att lyfta våra prioriteringar och vad vi tycker hon borde driva i sin nya roll. Jag nämnde bland annat vikten av att fortsätta vara skarp och kritisk, samt att rådgöra med de stora grupperingar av unga som redan finns, snarare än att själv försöka forma en helt ny agenda.

En stor grupp ungdomsdelegater (ca 15 st) står i en grupp tillsammans med Jayathma.

Ungdomsdelegaterna tillsammans med Jayathma, nya Envoy on Youth

Vi hann sedan även med möten med Pakistan, EU:s FN-representation samt slutligen Jamaica & Österrike som var årets co-facilitators av Ministerdeklarationen, innan flera av ungdomsdelegaterna åkte hem. Eftersom jag stannade så fick jag dock chansen att även på fredagen ha ett privat möte tillsammans med Carl Skau på svenska FN-reppen, som samordnar Sveriges arbete som medlem i Säkerhetsrådet. Det var ett riktigt spännande möte och vi pratade bland annat om hur vi kan kommunicera ut den unika roll som Sverige nu har under kommande år i Säkerhetsrådet, samt hur vi kan engagera unga i det arbetet. Har ni själva några tankar eller är intresserade av att ta del av detta, så hör gärna av er!

Porträtt på Carl Skau på Svenska FN-reppen, som sitter framåtlutad i en soffa på 46:e våningen med utsikt över Manhattan. Carl har på sig en ljusblå skjorta, mörkblå byxor och en slips lite löst knuten runt halsen.

Efter mötet med Carl har jag arbetat med att följa upp på alla de möten vi hade under konferensen, sammanställa anteckningar och detta blogginlägg.

Avslutningsvis kan man säga att det varit en väldigt givande konferens. Fanatiskt mycket arbete och frenetiskt, men fantastiskt lärorikt och stora påverkansmöjligheter. Tacksam över att jag fått chansen att göra detta, och jag hoppas & tror att jag åtminstone på något sätt bidragit till att skapa bättre förutsättningar för unga världen över, samt ytterligare stärkt den svenska ungdomsrörelsens position på den internationella arenan.

Det finns cirka tusen mer saker jag skulle kunna berätta för er, men för att det här inte ska bli värsta doktorsavhandlingen känner jag att det nog är dags att sluta nu. Och som vanligt, har ni några frågor så berättar jag gladeligen mer. Ni kan även hitta ännu mer från HLPF, unga och arbetet mot de globala målen på följande länkar;

http://www.un.org/youthenvoy/2017/07/spotlight-young-people-high-level-political-forum/

http://enb.iisd.org/hlpf/2017/

http://www.un.org/ga/search/view_doc.asp?symbol=E/2017/66&Lang=E

Nu är det dock dags för mig att checka ut och ta lite semester.

Varma kramar från andra sidan Atlanten, jag hoppas vi ses snart!

//Er FN-repp till HLPF,

Björn Fondén

Jag står i den kända flagg-gången i FN, insvept i Svenska flaggan och gör tummen upp

Om min kärlek till 2250 och vad jag egentligen gör

Wow, nu är vi faktiskt igång!

Med några månader gjorda som FN-representant har jag äntligen landat i mitt uppdrag och var mitt fokus kommer ligga under resten av året. Mänskliga rättigheter är en himla stor fråga, och det var inte helt lätt att bestämma sig. Sen lämpade det sig så bra att det första jag fick göra för LSU var att moderera ett seminarium om säkerhetsrådsresolution 2250; Unga, Fred & Säkerhet – och det var första gången jag, som relativt mycket FN-rookie, kom i kontakt med 2250 och började nysta i vad det är och innebär. Redan då hade jag ju bestämt mig för att mänsklig säkerhet ur olika aspekter var den politiska prioritering jag ville arbeta med, men här serverades plötsligt en kombination av ungdomspolitik och säkerhetspolitik på ett silverfat! ‘Jackpot’ viskade mitt hjärta och sen dess är jag hooked.

Så vad är då resolution 2250? Vid första ögonkast tänkte jag att det här ju var något som skulle uppnås innan år 2250 (Agenda 2030-påverkad som jag är), men det är helt enkelt numret på resolutionen som antogs av FNs Säkerhetsråd i december 2015. Den består av sex olika delar som rör Unga, Fred & Säkerhet och är bindande för alla FNs medlemsstater. Nedan följer delarna extremt sammanfattade;

Participation
– Unga ska på ett meningsfullt sätt delta i beslutsfattande på lokala, regionala, nationella och globala nivåer i freds- och säkerhetsfrågor
– Unga ska inkluderas i fredsbyggande insatser på lika villkor och det unga perspektivet ska tillvaratas i konfliktlösning

Protection
– Parter i konflikt ska se till att unga skyddas enligt internationell lag och verka för att de ska få sina mänskliga rättigheter tillgodosedda och se till att ta till nödvändiga åtgärder för att skydda unga mot könsbaserat och sexuellt våld

Prevention
– Ett inkluderande och möjliggörande samhällsklimat för unga ska skapas för att motverka extremism
– Medlemsländer ska se till att skapa samhällsstrukturer där unga blir anställda och får en meningsfull fritid och inflytande över sina liv
– Utbildningar om fred och påverkansarbete för unga ska utvecklas och stärkas

Partnerships
– Samarbetet med lokala resurser och civilsamhället för att skapa strategier i motverkandet av extremism ska stärkas

Disengagement & reintegration
– Ett ungdomsperspektiv ska finnas med inedrustnings- och avväpningsprojekt till exempel, genom investering i utbildning för avhoppare och stöd av initiativ från unga själva

Next Steps
– FN-organ och stater uppmanas att kontinuerligt följa upp arbetet med resolutionen globalt och lokalt

Nu hoppas jag att ni förstår iallafall lite varför mitt hjärta klappar extra hårt för 2250. I och med att den är bindande för Sverige så borde både ungdomsrörelsen få större stöd (i princip allt vi gör bygger fred, fantastiskt nog) och ungas reella politiska beslutsfattande borde öka. Unga har alltid och kommer alltid att engagera sig – frågan är vilka möjligheter vi möter.

Något jag hittills har fokuserat på är påminna Sveriges makthavare om att Sverige må vara en fredlig nation, men har en hel del kvar innan vi är ett fredligt samhälle. Mål 16 i Globala målen/Agenda 2030 är ju just Fredliga och inkluderande samhällen, och jag vågar nog hävda att en stor faktor för att ens kunna verka för de andra målen i agendan är att en känner sig trygg. I Sverige är inte alla trygga. Bilar brinner, väpnat våld växer, nazister marscherar på gatorna och asylrätten är hotad.

Resolution 2250 behövs för att skapa en hållbar, riktig fred. För alla. Globalt som lokalt.
Så: nu när jag berättat om vad jag fokuserar lite extra på inom mänskliga rättigheter – rätten till liv – så vill jag gärna dela med mig av lite av det jag har sysslat med hittills!

Sthlm Forum on Peace and Development 2017
I början av maj deltog jag på ett internationellt forum om fred och utveckling å LSUs vägnar, och fick lyssna till bland andra Jan Eliasson, Margot Wallström och Isabella Lövin i intressanta diskussioner och debatter. Forumet hade temat ”What works”, men tyvärr ledde tidsbristen och antalet engagerade deltagare kring så många intressanta ämnen till att vi i mångt och mycket pratade om problemen och om lösningarna i mer generella termer. Ett citat som jag verkligen tog med mig, och som i mångt och mycket sammanfattade forumet, var Oury Traore’s; ”You can’t shave my head if I’m not here! You can’t create peace if the people are not involved!”

Fred måste utgå från människorna det berör, i stort och litet. Inkluderande policys är svaret på hur en skapar långsiktig utveckling, och det arbetet måste påbörjas med de tre R:en – Rights, Representation and Resources.

Efter en diskussion om What Works gällande 2250 fick jag föra gruppens talan och påpeka att unga inte heller är en homogen grupp – vi måste nå unga kvinnor, unga på landsbygden, unga i olika åldrar och med olika förutsättningar för att skapa ägandeskap över 2250 på alla nivåer.

Study Visit Åland Islands
Något jag hade noll koll på var Ålands intressanta säkerhetspolitiska läge. Åland är till stor del självständigt, men får till exempel inte ha några militära baser eller ett försvar, något som både Finland, Sverige, Ryssland och resterande Östersjöländer varit noga med ska efterföljas. Googla Ålandsexemplet om ni är intresserade! Det jag och Feben från LSU främst var där för att diskutera var ju såklart 2250, och då tillsammans med representanter från LSUs motsvarigheter i Finland och Norge, Allianssi och LNU, samt Ålands Ungdomsorganisationer och representanter från Estland och Kenya.

Mitt fokus under långhelgen var såklart vad jag kunde ta med mig tillbaka till Sverige och faktiskt börja implementera för att se till att stärka 2250 i vårt samhälle. Så, här är mina tips till ungdomsrörelsen!

– Var bättre på att värva än radikala grupper. Vi måste step up our game och nå alla unga, oberoende bakgrund, och fånga upp dem i våra aktiviteter och nätverk. Utbilda er i rekrytering!
– Ha en kompis för nya medlemmar, någon en kan fråga alla ”dumma” frågor och som håller koll på om en dyker upp eller inte
– Bilda samarbeten med mindre lokala organisationer. I LSU har alla medlemsorganisationer över 1000 medlemmar, vilket gör att mindre nätverk inte kan delta på samma sätt. Skapa forum för att möta dem också! Vi stärker varandra.
– Spreeeeead theeee woooooord! Vi måste vara många som har koll på 2250 för att kunna sätta press på makthavare. Det gäller såväl i Lund som i Kiruna som i Husby. Om vi tillsammans sätter press kan vi se till att vi får vara med och sätta agendan för fredsbygge och skapandet av en meningsfull tillvaro för unga
– Kryssa en ung! Om ett drygt år är det val – om vi hjälps åt att kryssa unga på vallistorna ser vi till att fler unga tar plats som makthavare.

Här kan ni också lyssna på en radiointervju jag gjorde tillsammans med Ane, Elise och Jasmine när vi var på Åland!

Opinionsbildning
Min största utmaning som FN-representant är ju att opinionsbilda å ungdomsrörelsens vägnar. Det innebär att jag ibland får träffa politiker och företrädare för olika organisationer och snacka inkludering, 2250 och mänskliga rättigheter. Till exempel förra onsdagen, då jag avslutningstalade på ett seminarium i riksdagen om väpnat våld i Sverige. Det blev tre kärnfulla minuter om unga som fredsbyggare och hur ungdomsrörelsen behöver inkluderas på riktigt i säkerhetspolitiken. Jag hoppas att såväl oppositionella riksdagsledamöter och regeringsföreträdare som statsråd och ideella företrädare rycker upp sig och börjar omfördela makten de sitter på så att fler perspektiv kan få forma besluten som tas!

 

Konsultationer
En superviktig del i mitt uppdrag är att konsultera unga i Sverige om de frågor jag vill arbeta med, så att jag vet att jag representerar unga och LSUs medlemsorganisationer när jag pratar om de här frågorna – framför allt i FN i höst, men också här hemma i Sverige. Jag har börjat lite smått med konsultationer och kommer nu aktivt kontakta organisationer för att få höra vad de tänker om mänsklig säkerhet och global politik för mänskliga rättigheter. Härom veckan träffade jag Maria från Freethem och pratade om människohandel kopplat till fred och säkerhet, och innan dess fick jag workshopa med FN-förbundets unga medlemmar.
Vad vill just din organisation att jag ska driva i FN-arbetet? Vill ni få en workshop om 2250 eller Agenda2030 eller FN-påverkan? Eller skulle ni kanske bara vilja svara på mina frågor?
Maila mig på hanna.bergman@lsu.se!

Mot Havskonferensen!

Efter en fullspäckad vecka med tenta, flera spännande möten inför Havskonferensen med b.l.a. Jan Eliasson (!), Lövin, Skog och CONCORD (som samlar massa svenska organisationer såsom Naturskyddsföreningen, WWF, LSU m.fl.) så är det nu dags för mig att lämna landet och flyga mot New York!

Där kommer jag alltså att delta som Sveriges ungdomsdelegat Björn och Jan Eliassonunder Havskonferensen – som du kan läsa mer om här. Under veckan så kommer jag att försöka uppdatera så mycket som möjligt här på bloggen, men eftersom det kommer vara långa och intensiva dagar så rekommenderar jag att följa mig på;

Twitter: @bjornfonden

Instagram: @LSU_se

för att få bästa live-upplevelse av konferensen hemifrån!

Mitt schema för veckan är fortfarande något oklart, men på söndag kommer jag att delta på en Youth Blast för att koordinera unga under konferensen tillsammans med MGCY, och på måndag morgon har vi sedan möte med den svenska delegationen (som består av nästan 50 pers från bl.a. regeringskansliet, civilsamhället & näringslivet) innan själva konferensen startar 09:00 i Generalförsamlingen. Sedan kommer jag under veckan att delta i olika sido-event, möten och partnerskapsdialoger som sker under konferensen. Programmet i sin helhet hittar ni som är intresserade här!

Fick för övrigt också den här galna inviten igår till att käka middag med Guterres (FN:s Generalsekreterare), Lövin m.fl. i FN:s dining room for delegates på måndag kväll.

Hur sjukt? Lovar att återkomma med uppdateringar kring detta! Nu ska jag dock försöka packa ner alla mina grejer för att sedan lyckas ta mig iväg till flygplatsen.

Åh, just ja, en viss ledare från ett visst land, kommenterade ju igår att han inte tänker fullfölja sina åtaganden gentemot Parisavtalet. Min diplomatiska kommentar angående detta är

You're a genuine idiot.

Det Trump gör är ett hån mot det globala samfundet, mot oss unga och mot kommande generationer. Men vi tänker inte ge upp. Vi tänker inte vara tysta. Vi kommer att fortsätta arbetet, ännu starkare, utan honom. Tillsammans ska vi visa att en fossilfri framtid är den enda möjliga, att kol, olja och gas är något förlegat och att en bättre, mer hållbar värld är möjlig. Tillsammans skapar vi förändringen.

Make the planet great again.

/B

NEW YORK om en vecka!

Nu börjar det närma sig. Jag sitter på bussen på väg från en workshop för Fältbiologerna på Öland, och inser plötsligt att det är mindre än en vecka kvar till avfärd.

Snart gäller det alltså. Om bara några få dagar lämnar jag Sverige och åker mot New York för att representera Sveriges unga under Havskonferensen – The Ocean Conference – som Sverige anordnar tillsammans med Fiji.

Det är det största Sverige arrangerar i FN-sammanhang sedan den kända Stockholmskonferensen 1972 och upp emot 8 000 delegater förväntas närvara under den fem dagar långa konferensen (5-9:e juni). Förhoppningen är att lyckas samla olika aktörer; stater, civilsamhälle och näringsliv för att tillsammans komma fram till lösningar för hur vi ska kunna rädda våra hav och marina resurser.

För våra hav står idag inför enorma hot.

Överfiske, försurning, övergödning, nedskräpning, höjda temperaturer och höjda havsnivåer, är bara några av de många stora utmaningar som vi måste lösa för att rädda både våra hav och oss själva. För även fast tillstånden i haven kanske inte är något som vi vanligtvis tänker på, så är det helt avgörande för vårt samhälles fortsatta överlevnad att de mår bra.

Att vi därmed alla engagerar oss för att vi ska uppnå mål 14 – Hållbara hav och marina resurser, är därmed av högsta vikt. På ett personligt plan behöver vi minska vår klimatpåverkan, sluta överkonsumera och äta mindre (och bättre) fisk. Här kan Fiskguiden från WWF vara en grym hjälp! Sist men inte minst måste vi också fortsätta att sprida kunskap och bilda opinion för att få fler att förstå havens enorma betydelse.

På ett politiskt och internationellt plan behöver det till kraftigare regelverk, bättre uppföljning och mer samarbeten mellan länder. För ett problem med haven är ju att de, precis som med klimatet, inte tar hänsyn till landsgränser – vilket gör det svårare att reglera både fiske, sjöfart och annan resursutvinning. Eftersom mycket av problemen också sker under ytan så syns det inte lika tydligt när någonting går snett. Här krävs fördjupade samarbeten och internationella överenskommelser, och en övergång från destruktiva fiskemetoder till förmån för ett mer hållbart nyttjande av våra hav.

Sveriges prioriteringar till konferensen kommer att vara;
– Marin nedskräpning
– Kopplingarna mellan klimatförändringar och havet
– Hållbart fiske och blå ekonomi

Men har ni själva några frågor som ni tycker det är viktigt att jag lyfter så hör av er, så ska jag se vad jag kan göra. Ni kan också (om ni vill) registrera ett frivilligt åtagande antingen som organisation eller privatperson. Det kan handla om vad som helst – att ni ska sluta äta fisk eller att er organisation ska börja strandstäda en gång i månaden – men det viktiga är att ni är med och bidrar. Dessa frivilliga åtaganden kommer sedan i slutet av mötet att sammanställas och föras med som ett resultat från konferensen. Annars vill jag också passa på att tipsa om hemsidan thegoals.org som bl.a. drivs av fett coola Hannah Stanton, där ni kan lära er mer om havsfrågor och mål 14.
Till slut vill jag även bjuda in er, kära läsare, till ett väldigt spännande event nästa fredag då PeaceBoat kommer till Stockholm. Är ni där, intresserade av havsfrågor och har lite tid över så kom och häng med Lövin, Skog och mig! Anmälan och mer info hittar ni >HÄR<.

Nu ska jag förbereda det sista inför resan och försöka lära mig hur man optimerar ett varulager inför tentan på onsdag. Vi hörs snart igen!
Må havet vara med er,

//Björn

#SaveOurOcean

Vad är på gång egentligen??? EN UPPDATERING

Hej kära vänner!
Jag har precis lämnat Havs- och vattenforum i Göteborg och sitter just nu på tåget mot Stockholm för att träffa de övriga LSU-repparna. Fick då en tanke om att det kanske vore på sin plats med en liten uppdatering om mitt arbete och vad som är på gång framöver!
Jag har ju, som många av er kanske känner till, under våren varit ute på turné med we_change, Sveriges största hållbarhetssatsning för unga. Vi har föreläst, haft workshops och diskuterat med flera tusentals gymnasieelever i Sverige om de globala målen och vår gemensamma framtid. Det har varit oerhört givande och lärorikt att få höra så många olika perspektiv på dessa frågor, och det är mycket jag tar med mig in i mitt uppdrag!
Jag har också haft flertalet möten med bl.a. Utrikesdepartementet, Finansdepartementet, UNDP, CONCORD, SDSN och Agenda 2030-delegationen. Det är många aktörer som arbetar med Agenda2030 i Sverige, och givetvis ännu fler på en global nivå. Det är väldigt bra, eftersom det ska vara en “folkets agenda”, men det gör också att det ibland kan vara svårt att veta vem som gör vad. I mars åkte jag därför till Bonn för att delta i den första Global Festival of Ideas där många av dessa olika aktörer samlades. Det var väldigt spännande och jag lärde mig mycket om både riskreducering och jämställdhet som en central nyckel till målens uppfyllnad.

För att sprida kunskap och öka förståelsen om dessa frågor har jag dessutom deltagit i både en utbildningsfilm om de globala målen, radio, och nu senast i ett panelsamtal på FN-forum i Stockholm. Där diskuterade jag den avgörande roll som unga har i genomförandet av Agenda2030 och vikten av att #dubblastödet till svenska ungdomsorganisationer.

Handslag med Aleksander Gabelic, Svenska FN-förbundets ordförande, om att verka för ett starkare och mer inkluderande FN!

Sverige har ju förresten nu också presenterat ett första utkast på den rapportering som vi kommer göra till HLPF angående vårt arbete med Agenda2030. Generellt kan man väl säga att det såg helt okej ut, även fast det var långt ifrån färdigt och att ungdomsperspektivet lyste med sin frånvaro. Vi har gjort ett inskick från LSU:s sida angående på vilket sätt svenska ungdomsrörelsen bidrar till genomförandet av agendan, och även kommentarer till det senaste utkastet, så vi hoppas på att få lite större utrymme. Det återstår dock att se hur rapporten blir när den släpps i mitten av juni.

Förutom detta så har också en hel del arbete skett på mer internationell nivå. Framförallt har det rört sig om planerandet av s.k. side-events som kommer att arrangeras mellan de formella mötena under HLPF. Här har jag teamat upp tillsammans med ungdomsdelegater från andra länder (Belgien, Nederländerna, Chad, Tyskland, Finland & Slovenien) men även exempelvis MGCY (som är FN:s Major Group on Children and Youth) och Restless Development för att tillsammans ordna event angående ungas betydelse både på plats i FN och i den nationella implementeringen av agendan.

FRAMÖVER DÅ?

På lördag åker jag till Bryssel tillsammans med Noura (förra årets FN-repp till Generalförsamlingen) just för att fortsätta diskutera dessa frågor med andra ungdomsdelegater och nationella ungdomsråd. Framförallt kommer vi att fokusera på utvärderingsprocesserna av Agenda2030 i olika länder, hur unga kan bli mer delaktiga samt hur vi maximerar vår impact under HLPF.

Direkt efter detta tar jag mig vidare till Öland där jag ska få träffa Fältbiologerna och hålla en föreläsning samt workshop om deras roll i den globala agendan och ta del av deras åsikter på temat som jag sedan tar med mig in i FN-systemet. Några dagar senare är det dags för ett nytt koordineringsmöte med CONCORD inför Havskonferensen, och sedan den 30:e maj kommer det att arrangeras ett stort konsultationsmöte med flera ungdomsorganisationer och civilminister Ardalan Shekarabi i Uppsala. Företräder du en ungdomsorganisation och har fått inbjudan – se till att anmäla dig då sista anmälningsdagen är idag!

Sedan åker jag. 

Eller ah, typ så iaf.
Ska skriva tentamen i operativ styrning först (fattar dock inte när jag ska hinna plugga men), och på något sätt både lyckas hitta en kostym, en väska och ett boende i New York.
Wish me luck :)))

Skriver mer om Havskonferensen och resten av sommaren i kommande blogginlägg, men nu måste jag verkligen försöka ordna så att jag har flygbiljetter i alla fall. Läste du hela inlägget vill jag ge en stor eloge till dig, för insåg såhär i efterhand att det blev ganska långt. Har du några frågor så fråga, annars får jag önska dig en fortsatt bra dag <3

Kram från en stressad, taggad, förväntansfull och trött Björn!