Vad hände egentligen på COP23?

Just nu sitter jag på ett tåg som rullar fram genom det tyska höstlandskapet, resan mellan Bonn och Lund tar ca 10 timmar och det är ju ypperligt tillfälle för mig att skriva ner en summering om vad det faktiskt beslutades om på COP23. Denna text må vara lång, men jag har varvat med lite fina bilder för att hålla intresset uppe! 

Bild på mig framför COP23-loggan

Under de här två veckorna har det pågått ett flertal parallella möten om de globala klimatavtalen Parisavtalet och Kyotoprotokollet. Även andra frågor relaterade till klimatkonventionen har förhandlats, bland annat har det beslutats om en plattform för lokalbefolkningar och urfolk samt en  en arbetsplan för jämställdhetsarbete.

Parisavtalet

Bild från COP21 där Parisavtalet skrevs. Klimathjältarna Klas och Klara poserar vid de stora bokstäverna #COP21

2015 klubbades det globala klimatavtalet igenom i Paris. En stor framgång för det multilaterala klimatarbetet och ett välbehövt momentum för omställningen till en hållbar värld. Inför COP23 ställde sig även Nicaragua och Syrien bakom avtalet, vilket nu gör att alla FN:s medlemsstater står bakom det (även om USA hotat med att lämna). Men även om själva avtalet är klart så återstår det nu att komma överens om tolkningen av olika meningar i avtalet och regler kring hur avtalet ska följas.

En kan ju tycka att det borde vara rätt så simpelt nu när vi har ett avtal. Problemet med att komma överens går ganska bra att sammanfatta med en grundläggande konflikt.

”Common but differentiated responsibilities” står det skrivet i klimatkonventionen (UNFCCC). Tanken är att belysa att alla världens länder har ett ansvar för att minska sina utsläpp och växthuseffekten men att de som historiskt släppt ut mer (utvecklade länder) har ett större ansvar för detta än vad utvecklingsländer har. Det gamla klimatavtalet Kyotoprotokollet (som gäller fram tills 2020) innehåller därför endast krav på utsläppsminskningar för utvecklade länder. Parisavtalet å andra sidan innehåller krav på utsläppsminskningar för alla länder, dock har varje land självt fått välja vilka och hur höga dessa krav ska vara genom att skicka in en Nationally Determined Contribution (NDC). Det har setts som en stor framgång att även utvecklingsländer har, efter sin förmåga, tagit på sig att bidra till utsläppsminskningar. (PS. Uppdelning av världen i utvecklade och utvecklingsländer något förlegad, men används frekvent i klimatförhandlingarna och därför gör även jag det i denna text)

Bild på Nilla, Johan och Johanna bakom Sveriges namnskylt i väntan på att förhandlingarna ska dra igång

Under COP23 har dock många diskussioner cirkulerat kring huruvida kraven och reglerna kring rapporteringen av utsläppsminskningar ska vara olika för utvecklade och utvecklingsländer. Intuitivt låter detta som ett rimligt krav från utvecklingsländer. Men de som driver frågan är inte de fattigaste eller minst utvecklade länderna, tvärtom är det de rika utvecklingsländerna som har intressen i att inte ha så höga krav på sig själva som oftast lyfter detta. Exakt vilka länder det är varierar i olika förhandlingsfrågor men de mest framstående är Kina, Indien, Saudiarabien och Iran och de kallar sig själva för Like Minded Developing Countries. Genom att ständigt lyfta upp att det borde vara olika stränga regler eller krav på utvecklade och utvecklingsländer har de lyckats sänka tempot på förhandlingarna, vilket kanske egentligen är deras intention. Detta tillsammans med de andra ländernas vilja (främst utvecklade men även några av de minst utvecklade länderna) att ha samma regler för alla länder i ”Parisandan” har gjort att de regler som länderna enas om inte blir så hårda som en kunnat önska.

Några konkreta beslutspunkter som rör Parisavtalet:

  • Den globala översynen: Under förhandlingar har det diskuterats hur vi ska följa upp länders egenbestämda åtaganden under Parisavtalet (NDCs) och vad som ska ingå då vi skriver nya. Hur ofta, vilken information som ska finnas med, vad de ska innefatta och hur ska de utvärderas osv. Huvudfokus under förhandlingarna var vad som ska ingå i en NDC och i rapporteringen av den, bara koldioxidminskningsmål eller även andra aspekter. Här har det gått framåt men diskussionerna fortsätter nästa år.
  • Talanoa Dialogue: Tills den första globala översynen sker, vilket kommer dröja några år, så kommer det istället hållas en stödjande dialog eller ”Talanoa Dialogue” som den nu kallas. Beslut om strukturen för dialogen togs på detta möte och den kommer nu byggas kring de tre frågorna ”var är vi, vart ska vi och hur kommer vi dit?” och börja i januari 2018.  IPCC:s senaste klimatforskning ska vara central i diskussionen samt utvecklade länders utsläppsminskningar innan år 2020 (mer om detta ämne under rubriken Kyotoprotokollet).
  • Bild från sista förhandlingsnatten. En stor grupp av förhandlare försöker lösa frågor bland annat kring anpassningsfonden. Bild: Sofia Bjersér

    • Regelboken: Beslut om reglerna kring hur Parisavtalet ska implementeras ska tas nästa år under COP24. Under detta möte sammanställdes alla länders åsikter i ett långt dokument. Det finns många meningsskiljaktigheter och mycket arbete kommer behövas för att nå konsensus. Arbetet kommer fortsätta under det årliga vårmötet i maj och under COP24. Men det togs även ett beslut om att eventuellt ha ett extra möte mellan maj och COP24.
    • Anpassningsfonden: Att anpassningsfonden ska tjäna Parisavtalet är de flesta eniga om, men hur den skulle göra det och när beslut om detta skulle tas fanns det oenighet om innan mötet. Inpå småtimmarna under sista förhandlingsdagen blev det en kompromiss om att anpassningsfonden ska tjäna Parisavtalet, men att vidare diskussion även ska ske nästa år kring hur givare till fonden ska rapportera prognoser kring sina framtida investeringar.

 

 

Kyotoprotokollet

Som nämnt tidigare är Kyotoprotokollet det tidigare klimatavtalet, det som bara har krav på utvecklade länder. Avtalet togs beslut om 1997 och trädde i kraft 2005 (jämför med Parisavtalet som trädde i kraft efter knappt ett år). Avtalet gällde ursprungligen till 2012 och var tänkt att ersättas av ett nytt klimatavtal efter beslut i Köpenhamn 2009. Då detta avtal inte blev av förlängdes Kyotoprotokollet med en andra åtagandeperiod 2012-2020. Egentligen är Kyotoprotokollet rätt bra och ”mer” rättsligt bindande än i Parisavtalet. Det enda problemet är att det är färre länder som är en del av avtalet och därmed är det inte tillräckligt effektfullt.

Like Minded Developing Countries ville ha en egen agendapunkt för att diskutera utvecklade länders genomförande under Kyotoprotokollet, dvs deras åtaganden och ambitionshöjningar innan 2020.

Bild från Sveriges ambassad i Washington. Illustration av USA och Kina som spelar schack med världens utsläpp. USA har inte ratificerat Kyotoprotokollet och Kina har inga krav på att minska sina utsläpp enligt protokollet.

Det blev inte en egen agendapunkt utan istället en del av ”var är vi nu?”-frågan i Talanoadialogen år 2018 och 2019. Detta kan ses som en liten framgång för utvecklingsländer, samtidigt som utvecklade länder argumenterar att det tar upp förhandlingstid från att istället diskutera Parisavtalets ambitioner och åtaganden.

 

Diskussionerna kring ”Pre-2020” ökade trycket på länder att ratificera den andra åtagande perioden av Kyotoprotokollet (Doha-tillägget till Kyotoprotokollet). Då EU tidigare har hållits tillbaka från att göra detta då alla stater inte varit redo så har flera EU-länder, bland annat Sverige, individuellt ställt sig bakom den andra åtagandeperioden nu under COP23.  Detta ledde tillslut till att även EU gått ut med att de som union ska ratificera innan årsskiftet.

Andra frågor

Handlingsplan för gender

En tvåårig handlingsplan för jämställdhet/gender antogs. I enlighet med handlingsplanen ska jämställdhet bli en integrerad del av allt klimatarbete inom UNFCCC, kunskapshöjande insatser kring jämställdhetsarbete genomföras, meningsfullt deltagande av kvinnor i klimatmötena säkerställas, jämställdhet beaktas i implementeringen av Parisavtalet samt mätbarhet och rapportering kring jämställdhetsarbete öka. Vill du läsa hela beslutstexten så hittar du den här: http://unfccc.int/resource/docs/2017/sbi/eng/l29.pdf 

Kunskapsplattformen för lokalsamhällen och urfolk

Efter många, långa nätters arbete kom mötet vidare med utformningen av denna plattform. Under våren ska länderna fortsätta arbeta kring exakta hur plattformen/arbetsgruppen ska fungera och på vilket sätt den ska föra in kunskap i förhandlingarna samt säkerställa deltagande. Vad jag ser som en av de absolut största framgångarna är att representanter för urfolk världen över fick uttala sig under alla möten och att de principer som lyftes av urfolksrepresentanterna blev en del av beslutet. Dessa principer var bland annat fullt och meningsfullt deltagande för urfolk, likställd status mellan urfolk och stater inom denna grupp (även i ledarroller), rätten till att själva välja sina representanter och tillräcklig finansiering. Vill du läsa hela beslutstexten så hittar du det här: http://unfccc.int/resource/docs/2017/sbsta/eng/l29.pdf

Skador och förluster

Frågan om hur de skador och förluster som många länder utsätts för som konsekvens av klimatförändringarna ska hanteras kom upp inom väldigt många förhandlingsspår. Ett uttryck för att denna fråga är viktig för många länder, till slut blev det ett beslut om att hålla en expertdialog för att stödja bland annat FN-sekretariatets arbete för att utreda hur ökad finansiering till detta ska kunna uppnås. Är nog långt ifrån vad många utvecklingsländer hade önskat, men ändå ett framsteg.

 

Bild på 5 personer som gör tummen upp runt bordet i Svenska delegationsrummet

Skapa handlingskraft för klimatet

Länderna bestämde sig för att hålla en workshop för att ta fram konkreta åtgärder för att öka utbildningen och allmänt medvetande om klimatförändringar. Efter mycket arbete från ungdomsgruppen YOUNGO så står det nu skrivet i texten att det är viktigt med deltagande av unga under denna workshop.

Klimatfinansiering

Här diskuterades långsiktig finansiering, prognoser för finansiering, riktlinjer till Gröna klimatfondens styrelse, finansiering av FN-sekretariatets arbete osv. Här togs mest processbeslut och de känsliga frågorna blev uppskjutna. Det mest uppmärksammade var anpassningsfonden som jag skrivit om tidigare.

Anpassning

I frågorna kring anpassning till klimatförändringarna gick det långsamt framåt och förhandlingarna kommer behöva förhandlas vidare. Dock togs det beslut kring länders egna planer för klimatanpassning.

Teknisk kapacitetsuppbyggnad

Möjligheterna för att följa, påverka på och delta i dessa möten varierar beroende på ett lands ekonomi och storlek. Exempelvis pågår det ett tiotal möten samtidigt och därför behövs det många personer på plats. Dessutom är mötena på en extrem detaljnivå och det behövs expertis inom de olika områdena för att hänga med och kunna påverka utfallet. Det togs därför beslut om att förenkla för utvecklingsländer att delta i mötena.

Arbetsprogram för jordbruksfrågor

Hur ska jordbruket minska sina utsläpp och anpassa sig till klimatförändringarna? Det har varit en förhandlingsfråga i 6 års tid och nu kunde länderna äntligen enas kring ett arbetsprogram för jordbruksfrågor som bland annat inkluderar en expertdialog och en workshop.

Turkiet och den gröna klimatfonden

Den gröna klimatfonden har som syfte att hjälpa

Bild på Sveriges styrelseledamot i Gröna klimatfonden, Lars Roth, när vi var några unga svenskar som fikade med honom i Bonn. Bild: Sofia Bjersér

utvecklingsländer att minska sina utsläpp. Då alla länder inom Parisavtalet nu har krav på utsläppsminskningar men då ”common but differentiated responsibilities” fortfarande gäller som vägledande princip så är Gröna klimatfonden ett sätt för utvecklade länder att ta ansvar för historiska utsläpp genom att ge pengar till fonden. Samtidigt får utvecklingsländer möjligheten till finansiell hjälp för att leva upp till sina åtaganden. Turkiet räknas under dessa möten som ett utvecklat land, men har uttryckt en önskan om att ändå kunna få söka pengar från fonden. Detta fick de inte igenom under mötet, men under sitt avslutningsanförande utlovade de inte skulle ge upp utan att de skulle försöka få igenom detta även på nästa möte.

Jag har skrivit om förhandlingarna utifrån hur jag uppfattat dem och kan inte lova att jag fått med allt eller uppfattat varje detalj korrekt. Därför hänvisar jag även till andra som förklarar förhandlingarna och gör det minst lika bra som jag, exempelvis Push , Climate Tracker eller regeringens pressmeddelanden.  Eller för den som är sugen på att djupdyka i förhandlingarna så hänvisar jag till UNFCCC:s hemsida 

 

Kram på er alla!

Kajsa

 

 

Sista dagen på COP23

Hej hej!

Sista dagen av COP har precis dragit igång. Nu har nästan alla frågor lösts ut och länderna har enats kring de olika agendapunkarna. Så idag är det tänkt att det ska vara ett möte då beslut helt enkelt bara klubbas igenom. Exempel på beslut som världen har enats om är en gender action plan, att i vår inviga den så kallade urfolksplattformen och mycket annat bra!

Dock finns det fortfarande några frågor som inte har retts ut ännu. Det gäller dels anpassningsfonden och hur prognoser för framtida finansiering ska se ut. Får se hur länge det håller på ikväll!

I måndags fick jag hoppa in istället för Isabella Lövin (hehe) och åka på en båtmiddag med Peace boat och Ecoship!

Träffade Johan Rockström från Stockholm Environmental Institute i den nordiska paviljongen

Igår var det education day! Under öppningsceremonin så berättade 7 unga från olika delar av världen om utbildning kopplat till klimat i deras länder.

Panelsamtal om den svenska klimatlagen anordnad av Sverige.

Möte med svenska delegationen och civilsamhället på plats. Isabella Lövin (klimatminister) sitter och pratar.

I shuttlebussen mellan de två zonerna som ligger lite för långt ifrån varandra.På bilden ser ni också Katja (chef på miljödepartementet), Nilla (min kontaktperson i delegationen) och Lars (Sveriges klimatambassadör)

Det Svenska delegationsrummet, här jobbas det på för fullt!

Var med i en panel om medborgarengagemang i klimatfrågan, men bland andra Finalands miljöminister (längst till vänster)

Dag 6 på COP23

Hej!

Idag är sista förhandlingsdagen i de förberedande grupperna. Under första veckan är det mer tjänstemän än ministrar på plats, som försöker reda ut så många frågor som möjligt och förbereda beslut inför de stora mötena nästa vecka.

Om du varit med i någon styrelse (exempelvis i en av LSUs medlemsorganisationer) så kan den första veckans förhandlingar beskrivas som möten där det produceras ”motioner” (draft decisions) inför nästa veckas ”styrelsemöten” (ex APA och SBI). Så målet under denna vecka är att få alla länder att enas bakom motionerna redan innan styrelsemötet föra att underlätta för beslut.

Möte under APA (arbetsgruppen på Parisavtalet) för att se hur det går för alla ”motioner”

Jag och generalsekreteraren för FNs klimatkonvention

Sidoevent med Sveriges statsekreterare och vice-klimatminister Eva Svedling om Arktis

Jag och Al Gore, som ni kan se är vi nu bästisar

EUs chefsförhandlare i frågan om ”Handlingskraft för klimatåtgärder” (ACE)

Dag 4 på COP23

Hej från Bonn!

Nu har jag för första gången sen jag kom hit fått tid till att skriva ett inlägg här på bloggen. Dagarna här är intensiva, varierade och jätteroliga.

Förhandlingarna

Som jag nämnde i det tidigare blogginlägget pågår det förhandlingar inom massvis av olika ”möten” samtidigt. Det verkar gå framåt inom de flesta förhandlingsspåren, men mycket mycket långsamt. De länder som inte vill att Parisavtalets regelbok ska ställa så höga krav på dem, använder processfrågor för att förhala processen. Dessutom pågår månaga diskussioner kring huruvida utvecklings och utvecklade länder (som länder kategoriserar sig om i klimatförhandlingarna) ska ha samma regler, eller om de ska vara mindre krav på utvecklingsländer. Den så kallade differentieringsfrågan.

Unga på plats

Unga på plats organiserar sig genom något som heter YOUNGO. YOUNGO är öppet för alla unga att gå med i och välkomnar alla att påverka deras synpunkter inom olika områden. Under vissa förhandlingar får unga möjligheten att uttala sig som YOUNGO. Igår var jag på två spännande möten där unga fick uttala sig och då uttrycktes ett behov av finansiering för unga som vill åka till förhandlingarna, speciellt unga från ”global south” dvs länder som ligger i den södra hemisfären. Vidare lyftes även ett önskemål om att företag och organisationer som förnekar klimatförändringarna eller jobbar med fossilindustrin inte bör på tillgång till förhandlingarna.

En kort rapport för nu!

 

 

En av de stora förhandlingsrummen där övergripande frågor behandlas och arbetsgrupper för olika områden startas

Ordförandelandet Fiji bjuder på Cava efter ett möte

En del av de unga svenskar som är på plats och följer förhandlingarna.

 

Möte tillsammans med YOUNGO, Push Sverige och Malin från svenska delegationen som jobbar med frågor kring att skapa handlingskraft för klimatarbete (ACE)

YOUNGO working group möte

 

Jag i konferenslokalerna. I bakgrunden ser ni en båt från Fiji, den känns rätt malplacerad i den annars väldigt sterila konferensmiljön.

 

 

Kram

Inför första dagen på COP23

Hallå där!

Kajsa Fernström Nåtby heter jag och är Sveriges ungdomsrepresentant till COP23, FNs klimatkonferens. I skrivande stund gör jag mig redo för min första dag på konferensen. Jag anlände till Bonn sent igår kväll efter 11 timmars. Här i Bonn ska jag vara de kommande två veckorna för att delta på klimatmöten och representera er, Sveriges unga.

FN och klimatförändringarna har nog de flesta hört talas om, med vad är egentligen COP23?COP23 – för Conference of the Parties, 23 är den tjugotredje konferensen mellan partnerna i klimatkonventionen som grundades år 1992. Samtidigt som COP23 pågår även ett flertal andra av FNs klimatkonferenser, CMP13, CMA1-3, APA1-4, SBI47, SBSTA47 (den intresserade läsaren hänvisar jag till Monas inlägg från förra året).

Det som framförallt kommer diskuteras de kommande två veckorna i Bonn är Parisavtalet och hur världens länder ska gå tillväga för att nu följa det avtal som nästintill alla(!) världens länder nu skrivit under. Exempel på frågor som kommer diskuteras är hur vi kan se till att världens fattigare länder har råd att ställa om till grön teknologi ”klimatfinansiering”, hur vi ska göra våra samhällen motståndskraftiga mot ändrade väderförhållanden ”klimatanpassning”, hur vi ska följa mäta och rapportera koldioxidutsläpp och mycket mer.

Som ungdomsrepresentant åker jag till COP23 tillsammans med representanter från departement, myndigheter, riksdagen och regeringen. Mitt uppdrag är att se till så att unga inte glöms bort i förhandlingarna, genom att lyfta åsikter och perspektiv från unga i diskussionerna inom den svenska delegationen. Sedan jag fick det här uppdraget har jag haft ett flertal konsultationer med ungdomsorganisationer och därigenom samlat på mig många kloka tankar och idéer ifrån er där hemma. Nu ska jag göra mitt bästa för att sprida dessa till alla som vill (och inte vill) lyssna! Utöver mig så är det flera andra unga klimatkämpar från Sverige som, i olika roller, åker ner till COP23 för att se till så att ambitionsnivån är så hög som möjligt.

De kommande två veckorna kommer förmodligen vara de mest spännande i mitt liv och jag ser fram emot att dela dem mer er här på bloggen. Om inte ett blogginlägg då och då räcker så får ni gärna följa mig på twitter @KajsaFN eller LSU på instagram @LSU_se där jag kommer uppdatera dagligen. Och om du som ung har något input till mig så är det bara att kommentera här på bloggen eller att skicka ett mail till mig på kajsa.natby@lsu.se !