Tack och adjö!

Så börjar det närma sig. Dagen då mitt mandat är till ända och jag avgår från mitt uppdrag som ungdomsrepresentant i FN. Med det här inlägget, som är mitt absolut sista här på bloggen, vill jag titta tillbaka på året som gått, ge mina reflektioner kring uppdraget och tacka alla som på ett eller annat sätt hjälpt och stöttat mig. Den långa, och kronologiskt mer korrekta berättelsen om uppdraget finner ni HÄR i min officiella slutrapport, men för er andra så kommer en härlig kortversion här. Och som alltid, hör gärna av er om ni har frågor, tankar eller bara vill ses och snacka någon dag. Jag finns alltid här för er!

Det har nu gått nästan 16 månader sedan jag skickade det där mailet som skulle förändra mitt liv. Mailet som jag så länge hade tvekat på att skicka. Mailet där jag berättade om varför jag ville vara med och förändra världen som LSU:s ungdomsrepresentant till FN:s Högnivåforum för hållbar utveckling. Mailet som efter en lång ansökningsprocess studsade tillbaka med ett “Grattis, du har blivit vald!”.

Jag kommer fortfarande ihåg hur jag studsade runt i min lägenhet där i några timmar, innan jag satte mig ner för att börja försöka förstå vad det faktiskt var jag skulle ägna hela nästkommande år till. För lika stor som lyckan, var också vilsenheten. Vad hade jag egentligen gett mig in på? Vem var jag, en liten pöjk från schlätta att representera ungdomsrörelsen i FN? Och var skulle jag egentligen börja?

För att göra mig lugnare bestämde jag mig för att börja med att läsa på. Det är nästan alltid en bra idé. Så jag läste. Pärm till pärm, rapport för rapport, om FN-systemet, om de globala målen, om indikatorer, utvecklingsfinansiering, och alla dessa FÖRKORTNINGAR. Herregud det tog nästan en timme att ens läsa en enda sida första gången jag öppnade något av alla dessa FN-dokument. HLPF, AAAA, MGoS, STI, GPDRR, SIDS – det hela var en enda röra, för att inte ens börja med alla olika FN-organ.

Är detta en issue för tillgänglighet & inkludering i processerna? Ja.
Är det en nödvändighet? Nästan.

Efter att ha lärt sig alla dessa förkortningar så förstår man dock också varför de har blivit till. Har man en minut i talarstolen (som jag hade under Sveriges presentation) så är det tyvärr ett nödvändigt ont att referera till dessa förkortningar för att överhuvudtaget hinna med. Jämför själva hur snabbt det går att säga “United Nations High-level Political Forum on Sustainable Development” med “HLPF”. Däremot tror jag att i dialog med andra som inte har erfarenhet av systemet är det superviktigt att använda ett så lättillgängligt språk som möjligt. Det viktigaste är att göra sig förståelig för mottagaren.

Att sitta ensam hemma och försöka läsa på tog mig dock bara so far. För att på riktigt förstå systemet behövde jag träffa folk som hade den djupare, bakomliggande kunskapen och kunde kontextualisera alla dessa dokument. Så jag träffade gamla representanter, diskuterade med ungdomsdelegater i andra länder och hade möten med kunniga inom området. Det här var oerhört värdefullt, och jag vill verkligen tacka alla er som på ett eller annat sätt bidragit med så mycket pepp, kunskap och kompetens under året! Utan er hade det här varit omöjligt.

För jag ska inte sticka under stol med att jag stundtals upplevt det här som ett väldigt ensamt och tufft uppdrag. Trots stöd från styrelse, kansli och inte minst min grymma kollega Hanna, så hänger allt slutligen på dig som repp. I ett uppdrag som till stor del har varit mitt att utforma, så har ansvaret också varit mitt att bära. Med tidigare erfarenhet av att vara på gränsen till utbrändhet har det varit en stor utmaning under året att navigera bland möjligheter för att utnyttja tiden på bästa sätt, hitta de platser där man faktiskt kan påverka och samtidigt verka för ett hållbart engagemang. Det här är nog också det som jag är mest stolt över efter hela det här året. Att jag verkligen gett mitt allt. Att jag lyckats göra, om än en liten skillnad, samtidigt som jag ändå har lyckats hålla mitt engagemang på en hållbar nivå och tagit hand om mig själv, mina nära och kära. “För det är ingen som kommer att tacka dig när din låga brunnit ut”

Jag är också stolt över att allt fler ungdomsorganisationer nu känner ökad kunskap och intresse av att arbeta med Agenda 2030. Över att jag under året träffat och föreläst för mer än 8 000 unga om de globala målen, ungdomsrörelsen och hur vi tillsammans kan skapa en mer hållbar värld. Över att vi fick in skrivelser om LSU i rapporten som Sverige skickade till FN. Att jag efter en hel del lobbying fick vara en del av Sveriges officiella presentation i New York. Att jag vågade. Att vi har stärkt kontakten och samarbetet mellan LSU och Utrikes- samt Finansdepartementet här i Sverige, andra ungdomsdelegater i Europa och organisationer i andra delar av världen. Att vi nu bjuds in för att tidigt i processen vara med och forma Sveriges prioriteringar inför årets HLPF. Att vi har fått vara med och lyfta frågan om ungas deltagande på högsta politiska nivå, för att säkerställa att unga världen över inkluderas i de processer som kommer att avgöra deras liv och framtid.

Det har varit ett oerhört spännande, krävande, lärorikt och givande år i hållbarhetens och ungdomsrörelsens tecken. Jag vill därför passa på att tacka ALLA som varit en del av den här resan. Ingen nämnd – ingen glömd. För en av mina främsta (och svåraste) lärdomar under året har varit att alltid försöka hålla sig kort och koncis, något som delegaterna i FN generellt är oerhört dåliga på. Jag tror alla skulle lära av att läsa lite mer Shakespeare;

“Since brevity is the soul of wit,
And tediousness the limbs and outward flourishes,
I will be brief.”

Med det sagt så vill jag avsluta det här inlägget med en sista tanke, nämligen att vi måste bli bättre på att stärka det positiva. För lika mycket som vi måste problematisera och förstå varför saker går fel, bör vi även försöka förstå och stärka det som är rätt och bra. Som aktiv i civilsamhället har jag växt upp med en kritisk röst, till i stort sett allt. Problematiserat, kritiserat, ifrågasatt. Och medan det är viktigt, så har jag lärt mig allt mer kring att faktiskt också stärka de saker som är positiva. Inte bara för att det är nyttigt för att skapa en mer konstruktiv debatt, utan för att det också är nödvändigt för att hålla uppe ens egen motivation. För det är jävligt mycket som går åt fel håll i världen, och att vara på plats i FN gör detta bara ännu tydligare. När medlemsstater inte kan komma överens om huruvida kvinnor verkligen har rätt till sina kroppar eller inte. När kriget i Syrien går in i ett sjunde år med hundratusentals döda som resultat. När USA väljer en president som mer eller mindre förnekar klimathotet. Då är det svårt att känna hopp och optimism om man inte också tittar på den positiva utvecklingen som sker på många platser över vår jord, inte minst här hemma i Sverige på grund av ungdomsrörelsens fantastiska arbete. Så är det något jag verkligen kommer att ta med mig efter det här året är det den oerhörda bredd, det enorma engagemanget och otroliga drivet hos unga jag träffat för att vara med och skapa en bättre värld.

Det känns otroligt roligt att nu kunna lämna över uppdraget med starkare relationer mellan LSU och Utrikesdepartementet, fler kontakter och samarbetspartners i FN & Europa, och kanske bättre förutsättningar än någonsin tidigare. Att det dessutom är Henrietta som tar över gör mig trygg i att 2018 kommer vara ett år utöver det vanliga för LSU och den globala hållbarhetsdebatten.

Själv ser jag nu fram emot att skriva min kandidatuppsats och avsluta mina studier på Handelshögskolan i Göteborg, för att sedan förhoppningsvis få fortsätta tjänstgöra i arbetet för en mer hållbar värld. Till sist vill jag återigen tacka för förtroendet att få representera er under året, och nu signa ut med hopp och tro om en bättre framtid, för såväl oss unga som för kommande generationer.

Tillsammans förändrar vi världen.

Peace.

Läs slutrapporten här

Hör av dig på:
Mail: bjornfonden(at)gmail.com
Twitter.

Sveriges nya FN-representanter!

Svartvitt filter på en bild där Hamza (vänster i bild) och Henrietta (höger i bild) som tittat rakt in i kameran. På bilden fins en gul cirkel där det står "Ungdomsrepresentanter i FN 2018"

Hamza och Henrietta, LSU:s nya FN-representanter!

Nu kan vi stolt presentera våra efterträdare Hamza Ibrahim och Henrietta Flodell, som har utsetts till att representera Sveriges unga i FN:s Generalförsamling, respektive FN:s Högnivåforum för hållbar utveckling under 2018!

Hamza Ibrahim är 25 år och studerar just nu pol.kand i Lund. Han har länge arbetat för unga ensamkommandes rättigheter och sitter i styrelsen för Ensamkommandesförbund, där han tidigare också var ordförande. Hamza besitter en djup kunskap om förutsättningar för ungdomsrörelsen i Sverige och situationen för ungas rättigheter globalt. Under hösten 2018 kommer han att representera LSU i tredje utskottet under FN:s Generalförsamling.

”Jag som person är en mångsysslare som brinner för ett tillgängligt, rättvist och jämlikt samhälle. Jag brinner för att göra skillnad och engagera mig i internationella frågor och vill bidra mina åsikter till en bättre värld där alla har lika villkor.”

Henrietta Flodell är tidigare internationell sekreterare och vice ordförande på SACO Studentråd. Henrietta är intresserad av forskningens roll i hållbarhetsarbetet och tar sig an frågorna på ett tvärsektoriellt sätt. Under våren 2018 kommer hon även göra en praktik på UNDP:s hållbarhetskontor i Bonn och kommer därför jobba nära FN:s Agenda2030-arbete. I juli kommer hon att representera LSU under FN:s Högnivåforum för hållbar utveckling i New York.

 ”Agenda 2030 och de sjutton hållbara utvecklingsmålen är en vision om ett framtida hållbart samhälle. Vi unga utgör hälften av jordens befolkning och vi måste inkluderas i arbetet med att göra denna vision till verklighet. Jag ser fram emot att stå upp för denna övertygelse och höja rösten å den svenska ungdomsrörelsens vägnar. Vår framtid ska vara hållbar i alla ordets dimensioner – ekologisk, ekonomisk och social!”

Det här innebär också att jag (Björn) och Hanna snart kommer att avgå från våra mandat. I måndags hade därför jag och Henrietta personligt överlämningsmöte där jag berättade om mitt arbete under året och vad hon kan förvänta sig inför uppdraget. Senare på eftermiddagen hade vi också möte tillsammans med Utrikesdepartementet, där vi fick mycket positiva nyheter!

Bland annat ska vi få vara med på ett bättre sätt i formandet av Sveriges prioriteringar inför HLPF i år. Vi diskuterade även det ökande fokuset på FfD (Financing for Development), Sveriges ordförandeskap i Nordiska Ministerrådet och kampanjen Generation 2030 (där det finns pengar att söka!) samt antagandet av Sveriges handlingsplan för Agenda 2030 i april.

Utöver detta har vi också inlett diskussioner kring att arrangera ett gemensamt sidoevent under konferensen, med koppling till LSU:s partnerorganisationer. Det känns oerhört kul att samarbetet med UD fortsätter fördjupas, och att få chansen att rivstarta året med Henrietta på detta sätt!

Henrietta och jag utanför Utrikesdepartementet

 

 

Under tisdagen hade vi sedan ett gemensamt överlämningsmöte med både mig, Hanna, Hamza, & Henrietta samt Feben från LSU:s kansli. Vi pratade bland annat om de förväntningar som ställs på en som repp, att bevara ett hållbart engagemang, och former för samarbeten under året.
Det känns så sjukt jäkla bra att få lämna över till dessa stjärnor, som jag är helt övertygade om kommer ta dessa uppdrag till en helt ny nivå.

Vill din organisation träffa någon av dem och diskutera FN, mänskliga rättigheter, eller hållbar utveckling utifrån era områden? Skicka då iväg ett mejl till info@lsu.se!

Björn i svart t-shirt och Hanna i rosa tröja sträcker ut armarna mot Hamza och Henrietta som står i mitten. Hamza har en vinröd, stickad tröja. Henrietta har en gul blus. I bakgrunden syns Stockholm i snö.

Tvingades ut i snön på LSU:s överlämningsmöte i tisdags för att ta denna vackra bild.

Jag kommer nu snart att skriva och publicera min slutrapport här över året som gått, och Henrietta och Hamza kommer att få chans till att introducera sig själva närmare här på bloggen. Det kommer garanterat att bli spännande läsning, så missa inte detta!

Tills dess vill jag önska er allt gott i januarimörkret.

//Björn Fondén

På plats under FN:s Högnivåforum för Hållbar Utveckling

Hej vänner! Björn Fondén framför en skylt där det står "High-level Political Forum on Sustainable Development"

Nu är FN:s Högnivåforum för hållbar utveckling (HLPF), slut, och jag tänkte ge er en liten tillbakablick på vad som hänt under mötet!

Men först och främst, en kort introduktion;

HLPF är det globala mötet för uppföljning på Agenda 2030 inklusive de 17 globala målen. Det är ett tillfälle då flera av världens ledare och ministrar samlas för att diskutera hållbarhetsfrågor, och hur vi tillsammans kan arbeta för att uppnå de mål som vi själva satt upp. Varje år har HLPF ett tema – och årets var ”Eradicating poverty and promoting prosperity in a changing world”. Under konferensen går man igenom de globala mål som är i fokus och länder kan frivilligt ställa upp för att rapportera på deras arbete med Agenda 2030. I år så var det 44 länder, inklusive Sverige, som presenterade sina VNRs (Voluntary National Reviews). Dessutom sker det en mängd sido-event och andra möten vid sidan av det officiella programmet, så med risk för att bli ett väldigt långt inlägg, så kommer här mina tankar och vad jag huvudsakligen gjort under konferensen.

Jag hoppas det ska vara spännande läsning, och har ni några frågor – fråga!

"eradicating poverty and promoting prosperity in a changing world"

Allt började lördagen den 8:e juli med en dag av föreläsningar och workshops specifikt riktade mot unga personer på plats under mötet. Eventet arrangerades av Restless Development (som är en ascool organisation – tips kolla upp!) tsm med MGCY (som samlar ungdomsorganisationer

Gruppfoto tillsammans med MGCY.

Gruppfoto tillsammans med MGCY.

i FN) med stöd från Danmark. Bland annat diskuterades hur man kan arbeta med påverkansarbete under HLPF och vi fick höra flera exempel på hur andra jobbat i sina egna länder med processer kopplat till Agenda 2030.

På söndagen gick jag sedan på ett koordineringsmöte med MGoS som alltså samlar alla Major Groups & other Stakeholders – man kan säga att det är en plattform för civilsamhället in i FN & HLPF. Det var riktigt mycket folk på plats – och ett rekordhögt antal stakeholders är registrerade för årets HLPF – över 2400 st. Det är tydligt att det finns ett väldigt stort intresse för vad som händer och att vara med i uppföljningen av den globala hållbarhetsagendan.

Konferensens öppnande & första veckan

På måndagen öppnades så konferensen på riktigt med en överblick av vad som händer rörande målen som är i specifikt fokus i år (1, 2, 3, 5, 9 & 14) och massa formalia och välkomsttal, innan det var dags för att börja gå in på djupet rörande ”Implementation at the regional and sub-regional levels”. Av olika anledningar hade inte FN-personalen lyckats ordna min badge som behövs för att få komma in på FN, så jag fick bli eskorterad in av en annan i delegationen. Tydligen så var detta något som hänt flera av ungdomsdelegaterna (men inga av de andra), vilket är ett av bara många tecken på hur ungdomsdeltagande inte alltid uppmuntras av alla i FN.

Björns LSU-visitkort i förgrunden med FN-skrapan i bakgrunden.Eftersom vi nu under de första dagarna på konferensen var en väldigt liten svensk delegation på plats med bara mig, Julius från Agenda 2030-delegationen, samt Kajsa Olofsgård & Cecilia Chroona från Utrikesdepartementet, hade vi lite mer informella morgonmöten med frukost och vi turades sedan om att sitta i svenska stolen och ta anteckningar samt bevaka det formella mötet.

Mycket av tiden under första veckan lade jag dock på att ha andra bilaterala möten med olika länder och FN-organ för att kunna påverka deras fortsatta arbete till att bli mer ambitiöst och inkluderande. Bland annat har vi ungdomsdelegater haft möten med Schweiz, Slovenien, Luxemburg, Danmark, Grekland, Island, Singapore, Lettland, Curacao, Sierra Leone, Pakistan & Honduras. I vissa fall deras FN-representationer, i andra fall tjänstemän som arbetar i landet och till och med ministrar. Frågor som diskuterats har bland annat varit möjligheten för ungdomsdelegater till HLPF från dessa länder, hur de arbetar med inkludering av unga i uppföljningen och implementeringen av arbetet med Agenda 2030, samt hur vi kan samarbeta och stärka varandra i arbetet framåt.  Flera av mötena har varit otroligt givande!

En representant från Singapore står tillsammans med mig och tre andra ungdomsdelegater i kostymer och klänningar på rad framför en stor tavla.

Möte med Singapore

Det har funnits ett stort intresse för hur man kan jobba mer med inkludering av unga i dessa processer, och vi har flera konkreta bollar att nu spela vidare på. Förhoppningsvis kommer vi att få se ett stort ökat antal ungdomsdelegater till nästa års HLPF, och ett mer inkluderande arbete från regeringar på den nationella nivån.

Fem personer från Honduras sitter i fina kläder runt ett rundat bord i ett vitt, tråkigt rum.

Möte med Honduras utrikesminister, FN-ambassadör + stab

Vi har även träffat flertalet FN-organ och andra intressanta människor man kan tänkas vilja samarbeta med framöver. Redan på tisdagen fick vi chansen till ett möte med Achim Steiner, som är ny chef för FN:s Utvecklingsprogram (UNDP) & en av de högst uppsatta personerna i hela FN systemet. Det var otroligt spännande att få prata med honom och få chansen att framföra våra tankar om hur UNDP:s arbete borde fortsätta utvecklas. Då han precis börjat och därmed är väldigt ny på jobbet så var han väldigt öppen för idéer och det kändes viktigt att få träffa honom för att redan från start sätta unga på kartan i UNDP:s fortsatta arbete.

Alla ungdomsdelegater står på rad med Achim Steiner i mitten. I bakgrunden en vit vägg med en stor, grön tavla.

Möte med Achim Steiner på UNDP

Förutom Steiner har vi också fått möjligheten att träffa Ambassador Dessima Williams som är speciell rådgivare för genomförandet av de globala målen, Tomas Gass som bl.a. jobbar med utformningen av HLPF som forum, Cecile Mazzacurati som jobbar med en studie om säkerhetsrådsresolution 2250 om Unga, fred och säkerhet, Noella Richard, som jobbar med frågor gällande unga på UNDP, samt Frederick Musiiwa Makamure Shava som är ordförande för ECOSOC (som ansvarar för årets HLPF). Tyvärr fick vi inte möjligheten att träffa Generalsekreterare Antiono Guterres trots många tappra försök, men vi hoppas att våra röster når fram till honom genom de andra vägar vi valt att gå!

Tomas Gass sitter i en fåtölj med blå skjorta, slips, rakat hår och glasögon i ett rum med fönster ut till vänster med utsikt över Manhattan, och en bokhylla i trä i bak i rummet.

Möte med Tomas Gass på UN DESA

Arrangerande av sido-event

På onsdagen var det så dags för det sido-event som vi ungdomsdelegater planerat tillsammans för under hela våren. Dagarna innan hade vi varit runt och spridit ut inbjudningar, förberett det sista och sådär fem minuter innan eventet skulle börja var det fortfarande en hel del som stod mer eller mindre ofärdigt. Att arrangera ett event i New York tillsammans med en grupp människor från åtta olika länder är inte det lättaste, men såhär efteråt kan jag säga att det blev en stor succé!

Peter from Kenya using Virtual Reality Glasses in a room full of people

Peter from Kenya using Virtual Reality Glasses

När besökarna kom fick de mat, dricka och möjligheten att testa på Virtual Reality-filmer som vi hade förberett under vårt möte i Berlin. I VR fick besökarna frågor som skulle få de att börja fundera över Agenda 2030 och arbetet med unga. Eventet startades sedan med några korta tal från bland annat Belgiens FN-ambassadör & Jasmin som är en av Tysklands två ungdomsdelegater, innan det blev mindre diskussioner runt borden. Där ansvarade personer från olika länder för att berätta om sitt arbete med att inkludera unga i arbetet med Agenda 2030 och hur det stärkt dem, specifikt med fokus på ungdomsdelegat-programmet, och besökarna fick chansen att ställa frågor och berätta om sina erfarenheter. Till slut summerades diskussionerna runt borden och rapporterades tillbaka till den stora gruppen, innan några ytterligare best practices fördes fram. Sist men inte minst höll jag ett tal och ställde frågor via Mentimeter för att få en känsla av besökarnas tankar efter eventet. Här kan ni se resultatet av frågorna;

Word Cloud from our side-event; inspiring, interactive, young, nice.

Word Cloud from our side-event.

Poll about Youth Inclusion in Sustainable Development. 93% agrees that it's important.

"I support bringing a Youth Delegate from my country" 50 Yes, 3 No.

 

 

 

 

Som ni kan se var stödet överväldigande, även fast det såklart var några som var mer kritiska. Totalt sett var vi mycket nöjda med hela kvällen, de besökare som kom och allas vår insats som arrangörer. Eventet gav oss förutom ganska stor uppmärksamhet också en bra plattform för vidare samtal med flera representanter och ett underlag som vi nu har skickat ut till andra personer som frågat om hur ungdomsdelegatprogrammen egentligen funkar. En grym advocacy-effort helt enkelt!

Fem muggar glass skålar med varandra, och personerna i bakgrunden ler stort.

Firande av lyckat sido-event & Jasmins födelsedag med glass!

Andra veckan; högnivåsegmentet

Under andra veckan var det så dags för högnivåsegmentet, då alla ministrar och ”högnivåmänniskor” flög in för att presentera de frivilliga rapporterna, delta i sido-event och mötas. Måndag morgon inleddes med ett morgonmöte med den svenska delegationen, som högnivåsegmentet till ära hade utökats från fyra personer till drygt tjugofyra.

Delegationsmöte på svenska FN-reppen. Ardalan Shekarabi tillsammans med Sveriges FN-ambassadör sitter i mitten av mötesbordet med ett tjugotal sittandes runt dem.

Delegationsmöte på Svenska FN-reppen

Representanter från näringslivet (LKAB, Skandia, Sv. Näringsliv), civilsamhället (CONCORD, Forum), akademin (Chalmers), kommun (Malmö, SKL) m.fl. hade nu också tagit sig hit till New York tillsammans med Civilminister Ardalan Shekarabi och hans följeslagare (pressis, sakkunnig, sekreterare etc.). På morgonmötet delade vi bland annat upp ansvarsområden för olika sido-event, vilka som skulle sitta i svenska stolen, och vilka som skulle tala var, innan det var dags för den andra öppningsceremonin.

Ett överfyllt rum av delegater när andra veckan av FN:s HLPF öppnades.

Det var överfullt i salen när FN:s Generalsekreterare Antonio Guterres höll sitt starka öppningsanförande om behovet av att ta itu med klimatförändringarna, reform av FN och globala svar på de globala problem vi nu står inför. Tätt efter honom följde sedan professor Jeffery Sachs med ett ännu starkare och spetsigare tal där han bland annat tog upp problemet med växande ojämlikheter, skattesmitning och fossil-lobbyn. Vid ett flertal tillfällen nämndes också Havskonferensen (som Sverige medarrangerade och jag var på i juni) som ett föregångsexempel på hur olika stakeholders kan samlas för att diskutera kring komplexa utmaningar, vilket var roligt att höra!

Efter öppningsceremonin påbörjades de 44 presentationer av det nationella genomförandet av Agenda 2030 som olika länder skulle genomföra. Jag var dock inbjuden att tillsammans med statssekreterare Alejandro Firpo från Finansdepartementet delta i en högnivålunch med temat ”Investing in adolescents and youth to eradicate poverty and promote prosperity to realize the demographic dividend and achieve the 2030 Agenda” (bästa långa titeln, right?) tillsammans med andra ministrar, diplomater och FN-tjänstepersoner.

Bilden visar några FN-diplomater som sitter runt ett lunchbord och tittar mot ett podium där Jayathma står och talar. Bakom henne är en tv-skärm med flera glada ansikten på.

Tal av Generalsekreterarens nya Envoy on Youth, Jayathma Wickramanayake

Jag var astaggad på givande diskussioner och hade även tillsammans med Firpo förberett ett kortare anförande, men väl på plats blev jag tyvärr lite besviken då det visade sig att det nästan inte alls blev någon tid för diskussion, och inte heller för vårt tal då alla andra på talarlistan drog över så mycket. Verkligen så typiskt FN-sammanhang, att inte ens när man sätter massa coola människor runt ett bord, så får man chansen att diskutera med varandra eftersom alla har förberett världens längsta anföranden. Jaja, han jag satt bredvid från Tadzjikistan berättade i alla fall för mig att han innan lunchen aldrig ens tidigare tänkt på att unga kunde vara en del av lösningen för att uppnå målen i Agenda 2030, men att han nu förstod det. Blev nästan rädd när jag hörde detta, men också glad över att han tagit sig till lunchen och därmed gett mig chansen att prata med honom. Maten var dessutom mycket god!

På eftermiddagen följde sedan World Youth Skills day, innan det var dags för mottagning på svenska residenset tillsammans med övriga i den svenska delegationen. Ardalan höll ett kort tal och pratade om hur fantastiskt det var att alla var där, samt vilken stor dag det var för Sverige imorgon. Imorgon, tisdag, var det nämligen dags för oss i svenska delegationen att äntligen presentera rapporten för FN om genomförandet av Agenda 2030.

 

Tisdag – Dagen D

Så var det dags; idag skulle jag tillsammans med civilminister Shekarabi, Carola Lemne från Svenskt Näringsliv & Katrin Stjernfeldt Jammeh från Malmö Stad presentera Sveriges arbete med Agenda 2030. Hade några andra korta möten på förmiddagen, annars gick mesta delen av dagen åt att förbereda vad som komma skulle. Några timmar innan möttes vi som skulle vara med och presentera upp för att köra ett genrep, och då hade vi även fått våra tal ändrade. I och med att vi representerar Sverige i ett officiellt sammanhang som FN så är det av högsta vikt att det vi säger inte heller går för långt ifrån riktlinjerna från Stockholm. Jag stod dock fast vid de flesta skrivelserna jag fått in och argumenterade för att de var viktiga i sammanhanget och fick därmed behålla nästan alla, bland annat om behovet av stöd och resurser för fri och självständig organisering.Civilministern, Björn m.fl. sitter i vita soffor runt ett glasbord med talpapper på. Civilministern har svart kostym och håller på att läsa upp sitt tal.

Så, klockan 18 var det dags. Vi gick in och Ardalan startade presentationen, men när vår introduktionsfilm väl skulle börja kom istället Nigerias film på – och alla kollade med förvånade ögon på hur Sverige helt plötsligt blivit ett varmt land i Västafrika. Efter en väldigt lång minut rätades dock misstaget upp och presentationen kunde börja. Från och med det så gick allt väldigt fint, och min del gick förutom ett litet felsägande ändå riktigt bra! Ni kan se hela presentationen på http://webtv.un.org/ (12:e juli) eller om ni är intresserade av min del hittar ni den här.

Bild på mig (Björn) när jag presenterar Sveriges arbete med Agenda 2030. Jag står i mörkblå kostym, vit skjorta och mörkblå slips vid ett talpodium med ena handen i luften. I bakgrunden står personer och fotograferar.

Onsdag – avslutande av konferensen & ministerdeklarationen

På onsdagen hade vi också lite möten innan högnivåsegmentets officiella avslutande på eftermiddagen i och med antagandet av ministerdeklarationen, som varit en snackis under hela konferensen. Ministerdeklarationen (MD) är det formella dokument som blir själva resultatet av mötet, och är ett politiskt förhandlat dokument som ministrarna ska skriva på under sista dagen. MDn förhandlas fortlöpande under hela våren, och tanken är egentligen att det ska vara färdigförhandlat redan innan HLPF startar, men i år valde så några länder att öppna upp dokumentet för att de ville ändra vissa skrivelser. Bland annat ville Kanada & Australien ha starkare skrivningar om mål 5 (gender equality), medan andra länder var emot, dessutom var USA emot skrivelser om ”occupied land” (som refererar till Israel och är en mycket känslig och klassisk FN-konflikt) samt om WTO (World Trade Organization). På grund av dessa motsättningar blev det till slut röstning om vissa enskilda paragrafer i deklarationen, men den antogs sedan i sin helhet (efter att 19 länder hade förklarat deras ståndpunkter…) och konferensen avslutades sent onsdag kväll.

Redan nästa morgon hade vi dock bokat in möte tillsammans med Jayathma Wickramanayake som är Generalsekreterarens nya Special Envoy on Youth. Hennes arbete fokuserar på att vara med och lyfta ungas röster i FN-sammanhang samt föra organisationen närmare unga världen över. Där fick vi chansen att lyfta våra prioriteringar och vad vi tycker hon borde driva i sin nya roll. Jag nämnde bland annat vikten av att fortsätta vara skarp och kritisk, samt att rådgöra med de stora grupperingar av unga som redan finns, snarare än att själv försöka forma en helt ny agenda.

En stor grupp ungdomsdelegater (ca 15 st) står i en grupp tillsammans med Jayathma.

Ungdomsdelegaterna tillsammans med Jayathma, nya Envoy on Youth

Vi hann sedan även med möten med Pakistan, EU:s FN-representation samt slutligen Jamaica & Österrike som var årets co-facilitators av Ministerdeklarationen, innan flera av ungdomsdelegaterna åkte hem. Eftersom jag stannade så fick jag dock chansen att även på fredagen ha ett privat möte tillsammans med Carl Skau på svenska FN-reppen, som samordnar Sveriges arbete som medlem i Säkerhetsrådet. Det var ett riktigt spännande möte och vi pratade bland annat om hur vi kan kommunicera ut den unika roll som Sverige nu har under kommande år i Säkerhetsrådet, samt hur vi kan engagera unga i det arbetet. Har ni själva några tankar eller är intresserade av att ta del av detta, så hör gärna av er!

Porträtt på Carl Skau på Svenska FN-reppen, som sitter framåtlutad i en soffa på 46:e våningen med utsikt över Manhattan. Carl har på sig en ljusblå skjorta, mörkblå byxor och en slips lite löst knuten runt halsen.

Efter mötet med Carl har jag arbetat med att följa upp på alla de möten vi hade under konferensen, sammanställa anteckningar och detta blogginlägg.

Avslutningsvis kan man säga att det varit en väldigt givande konferens. Fanatiskt mycket arbete och frenetiskt, men fantastiskt lärorikt och stora påverkansmöjligheter. Tacksam över att jag fått chansen att göra detta, och jag hoppas & tror att jag åtminstone på något sätt bidragit till att skapa bättre förutsättningar för unga världen över, samt ytterligare stärkt den svenska ungdomsrörelsens position på den internationella arenan.

Det finns cirka tusen mer saker jag skulle kunna berätta för er, men för att det här inte ska bli värsta doktorsavhandlingen känner jag att det nog är dags att sluta nu. Och som vanligt, har ni några frågor så berättar jag gladeligen mer. Ni kan även hitta ännu mer från HLPF, unga och arbetet mot de globala målen på följande länkar;

http://www.un.org/youthenvoy/2017/07/spotlight-young-people-high-level-political-forum/

http://enb.iisd.org/hlpf/2017/

http://www.un.org/ga/search/view_doc.asp?symbol=E/2017/66&Lang=E

Nu är det dock dags för mig att checka ut och ta lite semester.

Varma kramar från andra sidan Atlanten, jag hoppas vi ses snart!

//Er FN-repp till HLPF,

Björn Fondén

Jag står i den kända flagg-gången i FN, insvept i Svenska flaggan och gör tummen upp

Mot Havskonferensen!

Efter en fullspäckad vecka med tenta, flera spännande möten inför Havskonferensen med b.l.a. Jan Eliasson (!), Lövin, Skog och CONCORD (som samlar massa svenska organisationer såsom Naturskyddsföreningen, WWF, LSU m.fl.) så är det nu dags för mig att lämna landet och flyga mot New York!

Där kommer jag alltså att delta som Sveriges ungdomsdelegat Björn och Jan Eliassonunder Havskonferensen – som du kan läsa mer om här. Under veckan så kommer jag att försöka uppdatera så mycket som möjligt här på bloggen, men eftersom det kommer vara långa och intensiva dagar så rekommenderar jag att följa mig på;

Twitter: @bjornfonden

Instagram: @LSU_se

för att få bästa live-upplevelse av konferensen hemifrån!

Mitt schema för veckan är fortfarande något oklart, men på söndag kommer jag att delta på en Youth Blast för att koordinera unga under konferensen tillsammans med MGCY, och på måndag morgon har vi sedan möte med den svenska delegationen (som består av nästan 50 pers från bl.a. regeringskansliet, civilsamhället & näringslivet) innan själva konferensen startar 09:00 i Generalförsamlingen. Sedan kommer jag under veckan att delta i olika sido-event, möten och partnerskapsdialoger som sker under konferensen. Programmet i sin helhet hittar ni som är intresserade här!

Fick för övrigt också den här galna inviten igår till att käka middag med Guterres (FN:s Generalsekreterare), Lövin m.fl. i FN:s dining room for delegates på måndag kväll.

Hur sjukt? Lovar att återkomma med uppdateringar kring detta! Nu ska jag dock försöka packa ner alla mina grejer för att sedan lyckas ta mig iväg till flygplatsen.

Åh, just ja, en viss ledare från ett visst land, kommenterade ju igår att han inte tänker fullfölja sina åtaganden gentemot Parisavtalet. Min diplomatiska kommentar angående detta är

You're a genuine idiot.

Det Trump gör är ett hån mot det globala samfundet, mot oss unga och mot kommande generationer. Men vi tänker inte ge upp. Vi tänker inte vara tysta. Vi kommer att fortsätta arbetet, ännu starkare, utan honom. Tillsammans ska vi visa att en fossilfri framtid är den enda möjliga, att kol, olja och gas är något förlegat och att en bättre, mer hållbar värld är möjlig. Tillsammans skapar vi förändringen.

Make the planet great again.

/B

NEW YORK om en vecka!

Nu börjar det närma sig. Jag sitter på bussen på väg från en workshop för Fältbiologerna på Öland, och inser plötsligt att det är mindre än en vecka kvar till avfärd.

Snart gäller det alltså. Om bara några få dagar lämnar jag Sverige och åker mot New York för att representera Sveriges unga under Havskonferensen – The Ocean Conference – som Sverige anordnar tillsammans med Fiji.

Det är det största Sverige arrangerar i FN-sammanhang sedan den kända Stockholmskonferensen 1972 och upp emot 8 000 delegater förväntas närvara under den fem dagar långa konferensen (5-9:e juni). Förhoppningen är att lyckas samla olika aktörer; stater, civilsamhälle och näringsliv för att tillsammans komma fram till lösningar för hur vi ska kunna rädda våra hav och marina resurser.

För våra hav står idag inför enorma hot.

Överfiske, försurning, övergödning, nedskräpning, höjda temperaturer och höjda havsnivåer, är bara några av de många stora utmaningar som vi måste lösa för att rädda både våra hav och oss själva. För även fast tillstånden i haven kanske inte är något som vi vanligtvis tänker på, så är det helt avgörande för vårt samhälles fortsatta överlevnad att de mår bra.

Att vi därmed alla engagerar oss för att vi ska uppnå mål 14 – Hållbara hav och marina resurser, är därmed av högsta vikt. På ett personligt plan behöver vi minska vår klimatpåverkan, sluta överkonsumera och äta mindre (och bättre) fisk. Här kan Fiskguiden från WWF vara en grym hjälp! Sist men inte minst måste vi också fortsätta att sprida kunskap och bilda opinion för att få fler att förstå havens enorma betydelse.

På ett politiskt och internationellt plan behöver det till kraftigare regelverk, bättre uppföljning och mer samarbeten mellan länder. För ett problem med haven är ju att de, precis som med klimatet, inte tar hänsyn till landsgränser – vilket gör det svårare att reglera både fiske, sjöfart och annan resursutvinning. Eftersom mycket av problemen också sker under ytan så syns det inte lika tydligt när någonting går snett. Här krävs fördjupade samarbeten och internationella överenskommelser, och en övergång från destruktiva fiskemetoder till förmån för ett mer hållbart nyttjande av våra hav.

Sveriges prioriteringar till konferensen kommer att vara;
– Marin nedskräpning
– Kopplingarna mellan klimatförändringar och havet
– Hållbart fiske och blå ekonomi

Men har ni själva några frågor som ni tycker det är viktigt att jag lyfter så hör av er, så ska jag se vad jag kan göra. Ni kan också (om ni vill) registrera ett frivilligt åtagande antingen som organisation eller privatperson. Det kan handla om vad som helst – att ni ska sluta äta fisk eller att er organisation ska börja strandstäda en gång i månaden – men det viktiga är att ni är med och bidrar. Dessa frivilliga åtaganden kommer sedan i slutet av mötet att sammanställas och föras med som ett resultat från konferensen. Annars vill jag också passa på att tipsa om hemsidan thegoals.org som bl.a. drivs av fett coola Hannah Stanton, där ni kan lära er mer om havsfrågor och mål 14.
Till slut vill jag även bjuda in er, kära läsare, till ett väldigt spännande event nästa fredag då PeaceBoat kommer till Stockholm. Är ni där, intresserade av havsfrågor och har lite tid över så kom och häng med Lövin, Skog och mig! Anmälan och mer info hittar ni >HÄR<.

Nu ska jag förbereda det sista inför resan och försöka lära mig hur man optimerar ett varulager inför tentan på onsdag. Vi hörs snart igen!
Må havet vara med er,

//Björn

#SaveOurOcean