NYA FN-REPPEN TILL HLPF!

Hej allihopa!

Mitt namn är Björn Fondén, jag är 20 år gammal och Sveriges nya ungdomsrepresentant till FN:s högnivåforum för hållbar utveckling (HLPF).

 

Min säng står i Göteborg, där jag pluggar miljövetenskap & företagsekonomi, men min väska är alltid packad och jag spenderar mer tid borta än hemma. Vid sidan av skolan är jag nämligen föreläsare på we_change, Sveriges största hålbarhetssatsning för unga, och ambassadör för startupen TRINE som jobbar med crowdfunding av solenergi i tillväxtmarknader. Jag älskar att ha många bollar i luften, och brinner för hållbarhetsfrågor och ungas engagemang.

 

Jag har en bakgrund i en mängd olika organisationer, och har jobbat med unga och hållbarhetsfrågor på olika sätt egentligen så länge jag kan minnas. Redan som tolvåring var jag ledare och tog med mig sjuåringar ut i skogen genom Friluftsfrämjandet. Några år senare var det teatern som fick mitt stora engagemang då jag var ledare, regissör och skådespelare för olika pjäser. Under gymnasiet upptäckte jag dock elevrörelsen och blev förälskad vid första ögonkastet. Jag lade teatern bakom mig, blev ordförande för elevkåren på min gymnasieskola och fick chansen att åka till Kina för att snacka elevdemokrati och organisering. På senare tid har dock hela mitt engagemang och energi lagts i miljö- och hållbarhetsrörelsen, efter att verkligen ha fått upp ögonen för de stora framtidsutmaningar vi står inför.
Det är nämligen lätt att känna sig orolig och maktlös inför dessa utmaningar; klimatförändringar, miljöförstöring, rasism, sexism, krig och allmänt elände. Men jag tror ändå att vi är den första generationen med makten och möjligheten att förändra detta. Precis som Ban Ki Moon sade:
”We are the first generation that can put an end to poverty and the last generation that can put an end to climate change”
Under 2015 fick jag chansen att åka med Fältbiologerna till klimattoppmötet COP21 i Paris. Det var oerhört lärorikt, och trots att avtalet inte blev allt vi hoppats på, så var det ändå ett viktigt steg framåt. Att FN:s alla 193 medlemsländer under samma år också lyckades enas om sjutton globala mål för en hållbar utveckling, ger oerhört mycket hopp. Det krävs dock mycket arbete för att nå dit, och det krävs att vi unga ges en tydligare röst och inkluderas i beslutsfattande processer. För vi unga är såväl nutiden som framtiden, och jag tror att vi med vår kraft och vårt engagemang kan förändra världen.

I mitten av juli åker jag ner till New York tillsammans med den svenska FN-delegationen för att lyfta ungas röster, diskutera och följa upp arbetet med de globala målen. Innan dess vill jag dock passa på att åka ut och träffa er – Sveriges ungdomsorganisationer – för att snacka om era hjärtefrågor och engagemang, och hur vi tillsammans bidrar till att uppnå dessa globala mål. Så hör av er om ni vill, så försöker vi boka in något!

  • Mail: bjorn.fonden@lsu.se
  • Twitter & Instagram: @bjornfonden

Ser fram emot att få träffa er alla och ta mig an detta ärofyllda uppdrag.

Tillsammans skapar vi en bättre värld!

 

”Realising Inclusive Peacebuilding” – seminarium med Dag Hammarskjöld Foundation

Hej!

I Sverige finns ett gäng aktörer som arbetar med FN-frågor. En viktig sådan är Dag Hammarskjöldfonden vard uppdrag är att katalysera dialog och handling för ett socialt och ekonomiskt rättvis, ekologiskt hållbar, demokratisk och fredlig värld. I samma anda som Dag Hammarskjöld, enda svensken att ha varit FN:s generalsekreterare, strävar dem efter att skapa nya perspektiv och idéer på global utveckling och multilateralt samarbete. De bygger broar mellan aktörer och förmedlar utrymme för de som påverkas mest av ojämlikhet och orättvisa.

Den 7 april 2016 var jag inbjuden till ett seminarium anordnat av dem med tema “Realising inclusive peacebuildng”.
Seminariumet inleddes redan kvällen innan, den 6 april, med en middag på Skeppsholmen dit alla deltagare var inbjudna. Där hade jag trevliga samtal med folk från världens alla hörn som arbetar med fredsbyggande. Med på plats fanns personer från hela världen: Liberia, Somalia, Colombia, Pakistan, Indien, Finland, USA, Storbrittanien, DRC, Australien etc.

Den 7 april inleddes seminariet hos Dag Hammarskjöldfonden i Uppsala.

På Agendan fanns dessa områden:

Session 1: Goal 16 as a vehicle for supporting peacebuilding
Session 2: Reconciliation and inclusive national ownership
Session 3: Engagement of youth in peacebuilding
Looking forward: communicating messages and supporting implementation

Här nedan finner du anteckningar på de diskussioner som fördes:

 

Det fördes livliga och givande diskussioner under varje agendapunkt. Även om alla agendapunkter självklart var intressanta, kändes det extra viktigt och bra att ungas roll i fredsbyggande lyftes.

         

Under lunchen serverades god vegansk mat innan vi begav oss av till kyrkogården för att besöka Dag Hammarskjölds grav i Uppsala för att hedra honom och visa vår respekt.

           

Efter lunchen fortsatte diskussionerna.

  

Peacebuilding in peaceful countries? Panel discussion with Dag Hammarskjöld Foundation and UNDP Sweden

This blog post will be in English since the seminar was held in English.

On March 14 I participated in a panel discussion organised by Dag Hammarskjöld Foundation and United Nations Development Programme – UNDP Sweden looking at the universality of Global Goal 16 and what Sweden can learn from peacebuilding in conflict countries. The panel was also composed of Renee Larivière, Deputy Director General of the international peacebuilding organisation Interpeace and Gary Milante, Director of the Security and Development Programme of SIPRI and me, the Swedish Youth Representative to the UN General Assembly 2016. The event forms part of the seminar series “Implementing Agenda 2030” jointly organised by the Dag Hammarskjöld Foundation and UNDP Sweden.

The seminar was taped and you can watch me from 32:25: https://livestream.com/hammarskjold-foundation/events/4901370/videos/115667190

I reflected on how youth best can be engaged in the implementation of Agenda 2030 in Sweden. Stressing that youth participation is peacebuilding, it doesn’t only lead to peacebuilding, I called for more projects such as the one by Interpeace in Tensta. Youth civil society is important in empowering young people and although these civil society structures already exist, they need better support and financial backing. Youth must not only be seen as beneficiaries of projects, but as partners and initiators for change. Intergenerational problems need intergenerational solutions and these require intergenerational dialogue, I concluded.

You can read a summary of the event here: http://www.daghammarskjold.se/event/peacebuilding-in-peaceful-countries/

My speech at the seminar:

Dear everyone,

Thank you to the Dag Hammarskjöld Foundation and UNDP Sweden for hosting this event and for inviting me. It’s a great honour to be here today discussing such a critical issue.

My name is Noura Berrouba, I’m 22 years old, a student of Political Science and Economics. And I’m also the Swedish Youth Representative to the UN General Assembly 2016 for the National Council of Swedish Youth Organisations- LSU.

I’m here to bring up the youth perspective in implementing the agenda. Before I start, I want to point out something important to keep in mind when discussing youth: Youth is a diverse and very heterogeneous group. It consists of people with different opportunities, experiences, sexual orientation, gender, backgrounds and opinions. It’s important to address youth as the diverse group that we are.

I think the movie project Interpeace carried out in Tensta is a great example of how young people’s participation must look like. Young people must take ownership of their own stories and experiences. They must tell their stories to the world, not be channelled through others. In order for that to happen, we must give them space and tools to do that. That is why projects like the one in Tensta are so important.

In the film they say one thing that beautifully captures this: They say: “We should not think that we know what’s best for young people. Instead, sit down, with a big heart and two ears. And don’t talk so much. Let the young people express themselves, to say whet they’ve gone through.”

Youth are considered an important constituency in implementing the Agenda. In what way could youth be engaged to their full potential in the implementation of the Agenda in Sweden?

As a representative of the civil society, I want to bring forward the great role that it can play in implementing the agenda. Empowerment of young people is key. And civil society is already leading the fight in this area.

The youth civil society is vital in creating this empowerment among young people. It not only gives young people a safe, open and inclusive place to share ideas, meet people and participate. It’s also organised by young people for young people. Young people get to engage with other young people. But they also get to lead. This gives them a great skillset, but also works to broaden the perception of what is possible for them to achieve.

Youth are already showcasing tremendous efforts and positive impact in their societies. In schools, unions, organisations and the civil society. Let’s use the experience, expertise and the structures already existing from the youth civil society. Expanding the opportunities for young people’s organisation to let the engagement grow bottom up and let the change grow with it.

65 of the 169 SDG targets reference young people explicitly or implicitly, with a focus on empowerment, participation and well-being. There are 20 youth-specific targets spread over six key SDGs. And there is one entire goal about partnering for change.

If young people are identified as such an important stakeholder in the agenda, it would be odd if we are not invited to take an active role going forward.

The youth civil society need better backing and financial support to continue the important work they do. We need a more ambitious effort to include young people as partners and initiators for change.

But why is it so important with youth participation?

Youth participation is justice, legitimacy and a results issue. It’s a justice and legitimacy issue because we have the right to have a say, and be listened to, about issues affecting us. It’s a result issue because when people of different backgrounds and ages work together, we create better analyses with more perspectives and more multi-faceted solutions.

I want to give you a couple of reasons why youth participation in Agenda 2030, especially, is so vital to its success:

  1.     Intergenerational problems require intergenerational solutions. Intergenerational solutions require intergenerational dialogue. This requires the active participation of youth.
  2.     If young people are affected by the issues, they should be part of the solution.
  3.     The political, economic and social platforms must mirror the people they represent.

I’ve spoken a lot of the positive contributions young people can add to their societies, are they to be included. But it also presents an important role is preventing extreme ideologies and crime. There is both a lot of negative and a lot of positive choices youth can make. But when we alienate young people, we make is easier for young people to go into crime, or be convinced by extreme ideologies.

When youth feel a sense of purpose and inclusion, our societies thrive. When youth feel excluded or alienated, our societies suffer.

The new agenda in a universal one. Universality is only achieved by leaving no one behind.

The vision will become reality when we start going from “leave no one behind” as beneficiaries, to “leave no one behind” as partners. When we get a wholesome set of perspectives in our analysis and policy-making, and when we invite youth to be partners and initiators.

Youth in peace building have already been recognised as important stakeholders. Recently in the adoption of UN Security Council resolution 2250 on Youth, peace and security.

It’s time to go from words on a paper, to action. And to let us be part of that action. Starting yesterday. Because together, we can implement Agenda 2030.

 

Questions in the panel:

Question 1: Goal 16 includes ensuring responsive, inclusive, participatory and representative decision-making at all levels. What are the main barriers to youth engagement in politics or other kinds of decision-making in Sweden, and what is needed for the Swedish society to be inclusive to youth in this regard?

Less than 6% of parliamentarians globally are under 35 years old. The average age of parliamentarians in the world is 53 years old. Is this representative? Of course not.

There are many barriers for young people’s engagement:

One barrier is misrepresentation. When young people see no other young people in politics, business or the entertainment industry, those goals become intangible. When young people see other young people in the entertainment industry, or in business and politics; those aspirations become more tangible, more real. By allowing more young people to take ac active role, we bridge the perception of opportunity for young people.

Experience barrier:

It is often assumed that more experience is always better. These values and assumptions privilege only certain types of experiences and they don’t leave room for young people. We need to recognize that young people do have valuable skills and knowledge and make room for different kinds and levels of experience.

Young people have a limited voice in meetings

As a young person, it can be intimidating to speak up in a group of adults, especially since young people are often outnumbered in meetings. Once they are at the table, it’s important to create an environment of respect that allows their voice to be heard.

The same young people are always invited

This goes against the purpose of having a diverse set of young people. Without many and diverse young people, we don’t get the holistic approach we need.

Lack of contact surfaces

Even when young people can get engaged and when information exists, it doesn’t reach young people. Or it only reaches certain young people.

Barriers to information

Young people face a general barrier to information accessible. Social media and new technology can play an important role in bridging this information gap.

Question 2: Sweden has been rated by OECD as the country most likely to successfully achieve the SDGs, but a challenge raised in that context was the increasing inequalities within Sweden. Interpeace also mentions the inequalities and neglect from authorities that Tensta youth feel, comparing their situation with youth from close by Spånga. Could you reflect on social inequalities and discrimination facing youth in different parts of Sweden, what the consequences are and what measures are needed to reduce such inequalities. To what extent is LSU able to engage with marginalized youth, for example in suburbs like Tensta?

First of all, I think it’s important to recognize that the rhetoric used in describing suburbs like Tensta in the media, doesn’t exactly help the cause.

Because it’s also a perception issue. When young people, or people in general, feel that because of where they live, or where they come from, that they don’t have the same chances in life (even when they do), that easily becomes the reality. We need to talk about “orten” in a more positive light, and let those who live there drive the narrative.

I think a core approach is to realise that different cities, and different communities have different needs, and cater better to those.

Our work for inclusivity is unlike that in many other countries. We may not have to tackle everyone’s right to education, but we do need to tackle how our education system is responding to young people’s struggles and needs. We may not need to create new platforms, but we do need to integrate, improve and support the platforms we have. We may have free speech, but we need to make sure that all youth feel heard and seen equally, and that they share the same prospect of a bright future; independent of where they live or where they come from.

Young people face different kinds of of difficulties. In many regards they face the same difficulties as other parts of society. What they often do is feel these difficulties to a larger extent. Because in addition to being young, they are also women, immigrants or belong to the LGBTQI- community.

Education as a tool for empowerment is always key. In Sweden, everyone has access to free education and higher education. This means more people can be lifted out of poverty or economic distress. It creates opportunities for social mobility.

In communities where youth feel neglect from authorities, it’s important to channel that anger or frustration into the political or civil process. Those who feel that neglect, can with the right means, change the discourse. Maybe an information campaign about this could work. On how youth contact their local politicians, or better yet: become their local politicians!

Regarding LSU, we have 83 member organisations, who in turn have their own member organisations. In total, 600 000 young people are active in those 83 organisations. And they are present everywhere in Sweden doing an amazing job at creating platforms for social interaction, and meaningful activities for young people. They engage with youth from different backgrounds and are present in both urban regions, suburbs and in the countryside. LSU works with capacity-building for these organisations.

Konsultation inför FN:s Generalförsamling

Den 29 september åker jag till New York för att delta i FN:s Generalförsamling. Det känns sjukt att jag om en vecka sitter på planet till New York. FN:s Generalförsamling är på något sätt världspolitikens Mecka. För någon som fullkomligt älskar och brinner för utrikespolitik är det en dröm att få leva och andas utrikespolitik i några veckor. Jag tänker ofta på vilket privilegium det är att få representera det unga civilsamhället och Sveriges unga. Det är ett ansvar jag ser mycket seriöst på och jag vill lyfta de frågor det unga civilsamhället och unga i Sverige tycker är viktiga.

Därför söker jag nu er input inför FN:s Generalförsamling.

LSU utser årligen representanter till möten och processer på FN- och EU-nivå, med syftet att öka möjligheterna för unga att genom ungdomsorganisationer vara delaktiga och ha inflytande och makt på internationella arenor. Det är en fantastisk möjlighet att ha en representant i regeringsdelegationen som dels representerar unga, dels det unga civilsamhället.Jag ingår, på mandat av LSU, i den svenska regeringsdelegationen till FN:s generalförsamling 2016 (som Sveriges Ungdomsrepresentant) och kommer att delta när FN:s generalförsamlings 71:a session äger rum i New York i oktober. Tredje utskottet heter SOCHUM (Social, Cultural and Humanitarian Committee) vilket, precis som det låter som, håller på med sociala, kulturella och humanitära frågor.

Inom ramen för de frågor som SOCHUM arbetar med söker jag input från medlemsorganisationer, ungdomsorganisationer och ungdomar. Passa på att bidra med idéer så kan jag lyfta dessa i New York!

Det finns en rad olika sätt du kan tycka till på:

Onlinekonsultation: https://goo.gl/forms/LcQNDh7gZgOi4f7o2 (mer utförlig enkät som bidrar till större underlag. Jag skulle vara väldigt tacksam om du/din organisation fyllde i den.)

– Social media-kampanj: Vilka frågor är viktiga för Sveriges unga? Vad vill du ska lyftas i FN? Vilka globala frågor är viktiga för dig? Vilka lösningar ser du?

Dela med dig av dina idéer, åsikter och erfarenheter på Instagram och Twitter. Via video, bild eller text under hashtagen #UNGAFN.

– Fysiska konsultationsmöten: Om ni är intresserade av ett fysiskt konsultationsmöte med er organisation (alternativt med din skolklass/kompisgäng osv.) där vi tydligare går igenom de frågor som är viktiga för er, mejla förfrågan till noura.berrouba@lsu.se. Jag kan hålla ett möte med er förbundsstyrelse/distriktsstyrelse/osv eller en workshop med era medlemmar. Under dessa möten kan ni även få en introduktion till FN:s arbete, Agenda2030 eller andra FN-frågor ni finner intressanta. Jag är tillgänglig för dessa möten till den 24/9. Jag träffas gärna efter FN:s Generalförsamling för att bl.a. informera om arbetet där, de globala målen, och hur civilsamhället och ungdomar kan arbeta med våra stora globala frågor på en lokal nivå.

– Mejl: Jag nås självklart även på mejl (noura.berrouba@lsu.se) om du vill dela med dig av dina idéer, åsikter eller erfarenheter där istället.

Jag skulle vara evigt tacksam om ni ville ta er tid att bidra med input. Det vore även fantastiskt om ni vill dela denna information med andra personer i era nätverk/organisationer! Kom ihåg att dina idéer spelar roll!

Här finner du mina politiska prioriteringar:  https://docs.google.com/document/d/1R_oNzLXEwpPQfm-eYiEK8aR_dmjzs9_7pOYwR1rm0V8/edit?usp=sharing

Det var ett tag sedan jag kikade in på bloggen. Jag ska kompensera det rikligt den närmaste tiden och ge er en tydlig bild dels av vad jag gjort under året, dels vad jag kommer göra när jag är i New York.

Vill du följa äventyret på andra ställen än på representantbloggen får du gärna följa mig på:

Facebook: https://www.facebook.com/nouraberrouba
Twitter: @nouraberrouba
Instagram: @nouraberrouba (jag kommer även göra en instagram takeover på LSU:s instagram @lsu_se)

10320900_252171184984214_2580470413236947145_o

Nouras politiska prioriteringar

Hej!

I början av uppdraget får FN-representanterna i uppgift att skriva politiska prioriteringar. Dessa fungerar som vägledning under året och är de frågor som ungdomsrepresentanten arbetar med. Dessa frågor kommer jag främst att arbeta med. Utöver dessa frågor kommer jag arbeta mycket med de Globala Målen (Agenda 2030), och med frågor kopplade till ungas roll i fred och säkerhet (FN:s säkerhetsråds resolution 2250).

Nouras politiska prioriteringar
Ungdomsrepresentant till FN:s Generalförsamling 2016

Migrations-, flykting-, medborgar- och asylfrågor

Globalt är 65 miljoner människor på flykt. Konflikterna i Syrien och Afghanistan har utlöst den största humanitära krisen sedan andra världskriget. Klimatförändringar kommer i framtiden driva och skapa nya migrationsmönster och tvinga fler människor att lämna sina hem för att söka trygghet och säkerhet på annat håll. Med anledning av detta är det extra viktigt att trycka på flyktingars rätt till mänskliga rättigheter, trygghet och möjligheter till självförverkligande, lagliga vägar, och ett internationellt enhälligt värnande av asylrätten.

Jag vill trycka på de olika rättigheter flyktingar, främst unga flyktingar, saknar. Mänskliga rättigheter ska gälla för alla, alltid, överallt, utan undantag. Dessvärre är detta inte realiteten för majoriteten av flyktingar.  Förutom ett tydligare värnande av asylrätten, är det viktigt att möjliggöra en normal livssituation för människor på flykt: rätt till utbildning, hälsa, självförverkligande, och rätt till liv, frihet och personlig säkerhet. Utbildningsmöjligheter för unga flyktingar måste vara en prioritet, annars riskerar man att skapa en förlorad generation. Att vara flykting ska inte vara att sätta livet på paus. Samma rättigheter och möjligheter ska gälla alla, oavsett om man är på flykt, bor i flyktingläger, är internflykting, befinner sig i ett transitland eller har anlänt till ett land där man sökt asyl.

Vidare är åtminstone 10 miljoner människor i världen statslösa. Statslöshet – att inte ha en nationalitet – uppstår på grund av diskriminering av vissa grupper, omritning av gränser, och luckor i medborgarskapslagar. Även om många stater tillåter förvärv av medborgarskap genom föräldrarnas ursprung oavsett var barnet föds, tillåts kvinnliga medborgare inte att ge nationalitet till sina barn. I 27 länder i världen ges kvinnor inte lika rättighet/möjlighet att överföra nationalitet till sina barn. Detta går tydligt i strid med artikel 15 i FN:s Universal Declaration of Human Rights (1. Everyone has the right to a nationality. 2. No one shall be arbitrarily deprived of his nationality nor denied the right to change his nationality.). 2014 identifierade UNHCR statslösa i 77 länder. Höga antal statslösa finns i Myanmar (Burma), Elfenbenskusten, Thailand och Lettland, såväl som i Dominikanska republiken och Syrien.

Sammanfattningsvis är min prioritering inom dessa frågor att lyfta situationen för unga på flykt, statslösa och papperslösa, ett tydligare värnande av asylrätten, rätten till utbildning, mänskliga rättigheter och möjlighet till självförverkligande för människor på flykt, och det brådskande behovet av att skapa säkra passager och lagliga vägar.

Utbildning

Utbildning är en mänsklig rättighet, en grundsten i kritiskt tänkande och nödvändighet för självförverkligande. Utbildning är dessutom en global katalysator för jämställdhet, hälsa, fred, fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling. Det bör vara varje samhälles prioritet att möjliggöra en säker och kvalitativ skolgång för alla barn och unga. Utöver tydliga satsningar för att varje barn och unga ska få gå i skola behövs särskilda resurser och metoder för att nå unga som hittills haft med mindre möjligheter till skolgång; de i kraftig fattigdom, etniska minoriteter, flickor, personer med funktionsvariation, unga på landsbygden, statslösa och unga på flykt eller i flyktingläger. Alla könsbaserade skillnader i tillgång till utbildning måste avskaffas och alla, inklusive personer med funktionsvariation, måste ges likvärdig tillgång till alla utbildningsnivåer och möjlighet till livslångt lärande och skolgång.