Om min kärlek till 2250 och vad jag egentligen gör

Wow, nu är vi faktiskt igång!

Med några månader gjorda som FN-representant har jag äntligen landat i mitt uppdrag och var mitt fokus kommer ligga under resten av året. Mänskliga rättigheter är en himla stor fråga, och det var inte helt lätt att bestämma sig. Sen lämpade det sig så bra att det första jag fick göra för LSU var att moderera ett seminarium om säkerhetsrådsresolution 2250; Unga, Fred & Säkerhet – och det var första gången jag, som relativt mycket FN-rookie, kom i kontakt med 2250 och började nysta i vad det är och innebär. Redan då hade jag ju bestämt mig för att mänsklig säkerhet ur olika aspekter var den politiska prioritering jag ville arbeta med, men här serverades plötsligt en kombination av ungdomspolitik och säkerhetspolitik på ett silverfat! ‘Jackpot’ viskade mitt hjärta och sen dess är jag hooked.

Så vad är då resolution 2250? Vid första ögonkast tänkte jag att det här ju var något som skulle uppnås innan år 2250 (Agenda 2030-påverkad som jag är), men det är helt enkelt numret på resolutionen som antogs av FNs Säkerhetsråd i december 2015. Den består av sex olika delar som rör Unga, Fred & Säkerhet och är bindande för alla FNs medlemsstater. Nedan följer delarna extremt sammanfattade;

Participation
– Unga ska på ett meningsfullt sätt delta i beslutsfattande på lokala, regionala, nationella och globala nivåer i freds- och säkerhetsfrågor
– Unga ska inkluderas i fredsbyggande insatser på lika villkor och det unga perspektivet ska tillvaratas i konfliktlösning

Protection
– Parter i konflikt ska se till att unga skyddas enligt internationell lag och verka för att de ska få sina mänskliga rättigheter tillgodosedda och se till att ta till nödvändiga åtgärder för att skydda unga mot könsbaserat och sexuellt våld

Prevention
– Ett inkluderande och möjliggörande samhällsklimat för unga ska skapas för att motverka extremism
– Medlemsländer ska se till att skapa samhällsstrukturer där unga blir anställda och får en meningsfull fritid och inflytande över sina liv
– Utbildningar om fred och påverkansarbete för unga ska utvecklas och stärkas

Partnerships
– Samarbetet med lokala resurser och civilsamhället för att skapa strategier i motverkandet av extremism ska stärkas

Disengagement & reintegration
– Ett ungdomsperspektiv ska finnas med inedrustnings- och avväpningsprojekt till exempel, genom investering i utbildning för avhoppare och stöd av initiativ från unga själva

Next Steps
– FN-organ och stater uppmanas att kontinuerligt följa upp arbetet med resolutionen globalt och lokalt

Nu hoppas jag att ni förstår iallafall lite varför mitt hjärta klappar extra hårt för 2250. I och med att den är bindande för Sverige så borde både ungdomsrörelsen få större stöd (i princip allt vi gör bygger fred, fantastiskt nog) och ungas reella politiska beslutsfattande borde öka. Unga har alltid och kommer alltid att engagera sig – frågan är vilka möjligheter vi möter.

Något jag hittills har fokuserat på är påminna Sveriges makthavare om att Sverige må vara en fredlig nation, men har en hel del kvar innan vi är ett fredligt samhälle. Mål 16 i Globala målen/Agenda 2030 är ju just Fredliga och inkluderande samhällen, och jag vågar nog hävda att en stor faktor för att ens kunna verka för de andra målen i agendan är att en känner sig trygg. I Sverige är inte alla trygga. Bilar brinner, väpnat våld växer, nazister marscherar på gatorna och asylrätten är hotad.

Resolution 2250 behövs för att skapa en hållbar, riktig fred. För alla. Globalt som lokalt.
Så: nu när jag berättat om vad jag fokuserar lite extra på inom mänskliga rättigheter – rätten till liv – så vill jag gärna dela med mig av lite av det jag har sysslat med hittills!

Sthlm Forum on Peace and Development 2017
I början av maj deltog jag på ett internationellt forum om fred och utveckling å LSUs vägnar, och fick lyssna till bland andra Jan Eliasson, Margot Wallström och Isabella Lövin i intressanta diskussioner och debatter. Forumet hade temat ”What works”, men tyvärr ledde tidsbristen och antalet engagerade deltagare kring så många intressanta ämnen till att vi i mångt och mycket pratade om problemen och om lösningarna i mer generella termer. Ett citat som jag verkligen tog med mig, och som i mångt och mycket sammanfattade forumet, var Oury Traore’s; ”You can’t shave my head if I’m not here! You can’t create peace if the people are not involved!”

Fred måste utgå från människorna det berör, i stort och litet. Inkluderande policys är svaret på hur en skapar långsiktig utveckling, och det arbetet måste påbörjas med de tre R:en – Rights, Representation and Resources.

Efter en diskussion om What Works gällande 2250 fick jag föra gruppens talan och påpeka att unga inte heller är en homogen grupp – vi måste nå unga kvinnor, unga på landsbygden, unga i olika åldrar och med olika förutsättningar för att skapa ägandeskap över 2250 på alla nivåer.

Study Visit Åland Islands
Något jag hade noll koll på var Ålands intressanta säkerhetspolitiska läge. Åland är till stor del självständigt, men får till exempel inte ha några militära baser eller ett försvar, något som både Finland, Sverige, Ryssland och resterande Östersjöländer varit noga med ska efterföljas. Googla Ålandsexemplet om ni är intresserade! Det jag och Feben från LSU främst var där för att diskutera var ju såklart 2250, och då tillsammans med representanter från LSUs motsvarigheter i Finland och Norge, Allianssi och LNU, samt Ålands Ungdomsorganisationer och representanter från Estland och Kenya.

Mitt fokus under långhelgen var såklart vad jag kunde ta med mig tillbaka till Sverige och faktiskt börja implementera för att se till att stärka 2250 i vårt samhälle. Så, här är mina tips till ungdomsrörelsen!

– Var bättre på att värva än radikala grupper. Vi måste step up our game och nå alla unga, oberoende bakgrund, och fånga upp dem i våra aktiviteter och nätverk. Utbilda er i rekrytering!
– Ha en kompis för nya medlemmar, någon en kan fråga alla ”dumma” frågor och som håller koll på om en dyker upp eller inte
– Bilda samarbeten med mindre lokala organisationer. I LSU har alla medlemsorganisationer över 1000 medlemmar, vilket gör att mindre nätverk inte kan delta på samma sätt. Skapa forum för att möta dem också! Vi stärker varandra.
– Spreeeeead theeee woooooord! Vi måste vara många som har koll på 2250 för att kunna sätta press på makthavare. Det gäller såväl i Lund som i Kiruna som i Husby. Om vi tillsammans sätter press kan vi se till att vi får vara med och sätta agendan för fredsbygge och skapandet av en meningsfull tillvaro för unga
– Kryssa en ung! Om ett drygt år är det val – om vi hjälps åt att kryssa unga på vallistorna ser vi till att fler unga tar plats som makthavare.

Här kan ni också lyssna på en radiointervju jag gjorde tillsammans med Ane, Elise och Jasmine när vi var på Åland!

Opinionsbildning
Min största utmaning som FN-representant är ju att opinionsbilda å ungdomsrörelsens vägnar. Det innebär att jag ibland får träffa politiker och företrädare för olika organisationer och snacka inkludering, 2250 och mänskliga rättigheter. Till exempel förra onsdagen, då jag avslutningstalade på ett seminarium i riksdagen om väpnat våld i Sverige. Det blev tre kärnfulla minuter om unga som fredsbyggare och hur ungdomsrörelsen behöver inkluderas på riktigt i säkerhetspolitiken. Jag hoppas att såväl oppositionella riksdagsledamöter och regeringsföreträdare som statsråd och ideella företrädare rycker upp sig och börjar omfördela makten de sitter på så att fler perspektiv kan få forma besluten som tas!

 

Konsultationer
En superviktig del i mitt uppdrag är att konsultera unga i Sverige om de frågor jag vill arbeta med, så att jag vet att jag representerar unga och LSUs medlemsorganisationer när jag pratar om de här frågorna – framför allt i FN i höst, men också här hemma i Sverige. Jag har börjat lite smått med konsultationer och kommer nu aktivt kontakta organisationer för att få höra vad de tänker om mänsklig säkerhet och global politik för mänskliga rättigheter. Härom veckan träffade jag Maria från Freethem och pratade om människohandel kopplat till fred och säkerhet, och innan dess fick jag workshopa med FN-förbundets unga medlemmar.
Vad vill just din organisation att jag ska driva i FN-arbetet? Vill ni få en workshop om 2250 eller Agenda2030 eller FN-påverkan? Eller skulle ni kanske bara vilja svara på mina frågor?
Maila mig på hanna.bergman@lsu.se!

Jag reppar er i FN:s generalförsamling 2017

Hej hej hallå!

Jag heter Hanna Bergman, jag är 21 år gammal, och 2017 har jag den stora äran att representera Sveriges Ungdomsorganisationer i FN:s generalförsamling.

Så vem är jag? Tja, innan jag fick den här långa titeln brukade det stå i min Twitterprofil att jag dansar bäst barfota och har diskuterat politik i alla världsdelar (utom Antarktis, jobbar på det). I min Tinderprofil står det att jag är ny i Malmö och att min anthem är Feelin’ myself med Nicki Minaj och Beyoncé, på LinkedIn står det att jag är butiks- och restaurangbiträde och på Facebook har jag en profilbild där jag sitter framför Taj Mahal i Indien efter att ha backpackat jorden runt själv.

Jag kan inte komma på något speciellt som kickade igång mitt engagemang egentligen, utan det har smugit sig på gradvis – från att diskutera hemma vid köksbordet, till att börja förstå hur jag själv kunde göra skillnad i olika strukturer, till att bli aktiv i olika föreningar. Jag blev invald i elevrådsstyrelsen på högstadiet och blev senare ordförande, och när jag som nybliven etta i gymnasiet kastade mig in i elevkårsvärlden gick både mitt engagemang och mitt självförtroende spikrakt uppåt. När jag tog studenten 2014 med tre lysande elevkårsår bakom mig hamnade jag av en slump på en anställningsintervju hos Sveriges Elevkårer, där jag sedan jobbade som verksamhetsutvecklare i ett år. Jag insåg hur bra jag var på att förmedla mitt engagemang och min glöd till andra, och lärde mig otroligt mycket om organisationer och föreningsstruktur.

Via en kollega fick jag nys om föreningen Fler Unga, då rätt nystartad, som verkar för att hjälpa unga att hitta
sin politiska kompass och samtidigt se till att unga representeras där de diskuteras – framförallt med fokus på att få unga till Almedalsveckan på Gotland. Jag blev invald i styrelsen och var pressansvarig ett år innan jag kandiderade till ordförande. 2016 ledde jag föreningen till en andra plats i Årets Digitala Kommunikatör i Almedalen och var himla stolt över en fantastisk delegation unga som tog fighten mot åldersmaktsordningen. I år är jag vice ordförande och ser fram emot att stärka långsiktigheten och stabiliteten i föreningen.

Men kanske viktigast av allt – eller i alla fall de jag har att tacka för nomineringen till FN-uppdraget – är Unga Feminister. Hösten 2016 hoppade jag rakt in i Unga Feministers nationella styrelse som medlemsansvarig, och är omvald till samma post även detta verksamhetsår. Mitt hjärta har alltid bultat för feminismen, och nu har jag förtroendet att få arbeta med medlemsvård och feminism som partipolitik samtidigt – något som är fantastiskt roligt, utmanande och lite läskigt på samma gång.

Ja, ni hör ju – jag är en passionerad tjej med hjärtat på rätt ställe, men när jag i oktober åker till New York är det ju inte för att representera mig själv. Det är för att representera er. Ett uppdrag som jag ödmjukt innehar och hoppas att ni vill hjälpa mig med!

Så frågan är egentligen – vilka är ni? Vad vill ni att jag ska använda min röst till i FN? Kontakta mig så slår vi två flugor i en smäll: ni får lära er mer om FN och de globala målen, och jag får lyssna på vad ni har att säga om världen. Jag ser personligen mycket fram emot att snacka olika aspekter av mänsklig säkerhet!

Ni når mig på
hanna.bergman@lsu.se
@hannabergmans

Nu kör vi! Tillsammans!

”Realising Inclusive Peacebuilding” – seminarium med Dag Hammarskjöld Foundation

Hej!

I Sverige finns ett gäng aktörer som arbetar med FN-frågor. En viktig sådan är Dag Hammarskjöldfonden vard uppdrag är att katalysera dialog och handling för ett socialt och ekonomiskt rättvis, ekologiskt hållbar, demokratisk och fredlig värld. I samma anda som Dag Hammarskjöld, enda svensken att ha varit FN:s generalsekreterare, strävar dem efter att skapa nya perspektiv och idéer på global utveckling och multilateralt samarbete. De bygger broar mellan aktörer och förmedlar utrymme för de som påverkas mest av ojämlikhet och orättvisa.

Den 7 april 2016 var jag inbjuden till ett seminarium anordnat av dem med tema “Realising inclusive peacebuildng”.
Seminariumet inleddes redan kvällen innan, den 6 april, med en middag på Skeppsholmen dit alla deltagare var inbjudna. Där hade jag trevliga samtal med folk från världens alla hörn som arbetar med fredsbyggande. Med på plats fanns personer från hela världen: Liberia, Somalia, Colombia, Pakistan, Indien, Finland, USA, Storbrittanien, DRC, Australien etc.

Den 7 april inleddes seminariet hos Dag Hammarskjöldfonden i Uppsala.

På Agendan fanns dessa områden:

Session 1: Goal 16 as a vehicle for supporting peacebuilding
Session 2: Reconciliation and inclusive national ownership
Session 3: Engagement of youth in peacebuilding
Looking forward: communicating messages and supporting implementation

Här nedan finner du anteckningar på de diskussioner som fördes:

 

Det fördes livliga och givande diskussioner under varje agendapunkt. Även om alla agendapunkter självklart var intressanta, kändes det extra viktigt och bra att ungas roll i fredsbyggande lyftes.

         

Under lunchen serverades god vegansk mat innan vi begav oss av till kyrkogården för att besöka Dag Hammarskjölds grav i Uppsala för att hedra honom och visa vår respekt.

           

Efter lunchen fortsatte diskussionerna.

  

Peacebuilding in peaceful countries? Panel discussion with Dag Hammarskjöld Foundation and UNDP Sweden

This blog post will be in English since the seminar was held in English.

On March 14 I participated in a panel discussion organised by Dag Hammarskjöld Foundation and United Nations Development Programme – UNDP Sweden looking at the universality of Global Goal 16 and what Sweden can learn from peacebuilding in conflict countries. The panel was also composed of Renee Larivière, Deputy Director General of the international peacebuilding organisation Interpeace and Gary Milante, Director of the Security and Development Programme of SIPRI and me, the Swedish Youth Representative to the UN General Assembly 2016. The event forms part of the seminar series “Implementing Agenda 2030” jointly organised by the Dag Hammarskjöld Foundation and UNDP Sweden.

The seminar was taped and you can watch me from 32:25: https://livestream.com/hammarskjold-foundation/events/4901370/videos/115667190

I reflected on how youth best can be engaged in the implementation of Agenda 2030 in Sweden. Stressing that youth participation is peacebuilding, it doesn’t only lead to peacebuilding, I called for more projects such as the one by Interpeace in Tensta. Youth civil society is important in empowering young people and although these civil society structures already exist, they need better support and financial backing. Youth must not only be seen as beneficiaries of projects, but as partners and initiators for change. Intergenerational problems need intergenerational solutions and these require intergenerational dialogue, I concluded.

You can read a summary of the event here: http://www.daghammarskjold.se/event/peacebuilding-in-peaceful-countries/

My speech at the seminar:

Dear everyone,

Thank you to the Dag Hammarskjöld Foundation and UNDP Sweden for hosting this event and for inviting me. It’s a great honour to be here today discussing such a critical issue.

My name is Noura Berrouba, I’m 22 years old, a student of Political Science and Economics. And I’m also the Swedish Youth Representative to the UN General Assembly 2016 for the National Council of Swedish Youth Organisations- LSU.

I’m here to bring up the youth perspective in implementing the agenda. Before I start, I want to point out something important to keep in mind when discussing youth: Youth is a diverse and very heterogeneous group. It consists of people with different opportunities, experiences, sexual orientation, gender, backgrounds and opinions. It’s important to address youth as the diverse group that we are.

I think the movie project Interpeace carried out in Tensta is a great example of how young people’s participation must look like. Young people must take ownership of their own stories and experiences. They must tell their stories to the world, not be channelled through others. In order for that to happen, we must give them space and tools to do that. That is why projects like the one in Tensta are so important.

In the film they say one thing that beautifully captures this: They say: “We should not think that we know what’s best for young people. Instead, sit down, with a big heart and two ears. And don’t talk so much. Let the young people express themselves, to say whet they’ve gone through.”

Youth are considered an important constituency in implementing the Agenda. In what way could youth be engaged to their full potential in the implementation of the Agenda in Sweden?

As a representative of the civil society, I want to bring forward the great role that it can play in implementing the agenda. Empowerment of young people is key. And civil society is already leading the fight in this area.

The youth civil society is vital in creating this empowerment among young people. It not only gives young people a safe, open and inclusive place to share ideas, meet people and participate. It’s also organised by young people for young people. Young people get to engage with other young people. But they also get to lead. This gives them a great skillset, but also works to broaden the perception of what is possible for them to achieve.

Youth are already showcasing tremendous efforts and positive impact in their societies. In schools, unions, organisations and the civil society. Let’s use the experience, expertise and the structures already existing from the youth civil society. Expanding the opportunities for young people’s organisation to let the engagement grow bottom up and let the change grow with it.

65 of the 169 SDG targets reference young people explicitly or implicitly, with a focus on empowerment, participation and well-being. There are 20 youth-specific targets spread over six key SDGs. And there is one entire goal about partnering for change.

If young people are identified as such an important stakeholder in the agenda, it would be odd if we are not invited to take an active role going forward.

The youth civil society need better backing and financial support to continue the important work they do. We need a more ambitious effort to include young people as partners and initiators for change.

But why is it so important with youth participation?

Youth participation is justice, legitimacy and a results issue. It’s a justice and legitimacy issue because we have the right to have a say, and be listened to, about issues affecting us. It’s a result issue because when people of different backgrounds and ages work together, we create better analyses with more perspectives and more multi-faceted solutions.

I want to give you a couple of reasons why youth participation in Agenda 2030, especially, is so vital to its success:

  1.     Intergenerational problems require intergenerational solutions. Intergenerational solutions require intergenerational dialogue. This requires the active participation of youth.
  2.     If young people are affected by the issues, they should be part of the solution.
  3.     The political, economic and social platforms must mirror the people they represent.

I’ve spoken a lot of the positive contributions young people can add to their societies, are they to be included. But it also presents an important role is preventing extreme ideologies and crime. There is both a lot of negative and a lot of positive choices youth can make. But when we alienate young people, we make is easier for young people to go into crime, or be convinced by extreme ideologies.

When youth feel a sense of purpose and inclusion, our societies thrive. When youth feel excluded or alienated, our societies suffer.

The new agenda in a universal one. Universality is only achieved by leaving no one behind.

The vision will become reality when we start going from “leave no one behind” as beneficiaries, to “leave no one behind” as partners. When we get a wholesome set of perspectives in our analysis and policy-making, and when we invite youth to be partners and initiators.

Youth in peace building have already been recognised as important stakeholders. Recently in the adoption of UN Security Council resolution 2250 on Youth, peace and security.

It’s time to go from words on a paper, to action. And to let us be part of that action. Starting yesterday. Because together, we can implement Agenda 2030.

 

Questions in the panel:

Question 1: Goal 16 includes ensuring responsive, inclusive, participatory and representative decision-making at all levels. What are the main barriers to youth engagement in politics or other kinds of decision-making in Sweden, and what is needed for the Swedish society to be inclusive to youth in this regard?

Less than 6% of parliamentarians globally are under 35 years old. The average age of parliamentarians in the world is 53 years old. Is this representative? Of course not.

There are many barriers for young people’s engagement:

One barrier is misrepresentation. When young people see no other young people in politics, business or the entertainment industry, those goals become intangible. When young people see other young people in the entertainment industry, or in business and politics; those aspirations become more tangible, more real. By allowing more young people to take ac active role, we bridge the perception of opportunity for young people.

Experience barrier:

It is often assumed that more experience is always better. These values and assumptions privilege only certain types of experiences and they don’t leave room for young people. We need to recognize that young people do have valuable skills and knowledge and make room for different kinds and levels of experience.

Young people have a limited voice in meetings

As a young person, it can be intimidating to speak up in a group of adults, especially since young people are often outnumbered in meetings. Once they are at the table, it’s important to create an environment of respect that allows their voice to be heard.

The same young people are always invited

This goes against the purpose of having a diverse set of young people. Without many and diverse young people, we don’t get the holistic approach we need.

Lack of contact surfaces

Even when young people can get engaged and when information exists, it doesn’t reach young people. Or it only reaches certain young people.

Barriers to information

Young people face a general barrier to information accessible. Social media and new technology can play an important role in bridging this information gap.

Question 2: Sweden has been rated by OECD as the country most likely to successfully achieve the SDGs, but a challenge raised in that context was the increasing inequalities within Sweden. Interpeace also mentions the inequalities and neglect from authorities that Tensta youth feel, comparing their situation with youth from close by Spånga. Could you reflect on social inequalities and discrimination facing youth in different parts of Sweden, what the consequences are and what measures are needed to reduce such inequalities. To what extent is LSU able to engage with marginalized youth, for example in suburbs like Tensta?

First of all, I think it’s important to recognize that the rhetoric used in describing suburbs like Tensta in the media, doesn’t exactly help the cause.

Because it’s also a perception issue. When young people, or people in general, feel that because of where they live, or where they come from, that they don’t have the same chances in life (even when they do), that easily becomes the reality. We need to talk about “orten” in a more positive light, and let those who live there drive the narrative.

I think a core approach is to realise that different cities, and different communities have different needs, and cater better to those.

Our work for inclusivity is unlike that in many other countries. We may not have to tackle everyone’s right to education, but we do need to tackle how our education system is responding to young people’s struggles and needs. We may not need to create new platforms, but we do need to integrate, improve and support the platforms we have. We may have free speech, but we need to make sure that all youth feel heard and seen equally, and that they share the same prospect of a bright future; independent of where they live or where they come from.

Young people face different kinds of of difficulties. In many regards they face the same difficulties as other parts of society. What they often do is feel these difficulties to a larger extent. Because in addition to being young, they are also women, immigrants or belong to the LGBTQI- community.

Education as a tool for empowerment is always key. In Sweden, everyone has access to free education and higher education. This means more people can be lifted out of poverty or economic distress. It creates opportunities for social mobility.

In communities where youth feel neglect from authorities, it’s important to channel that anger or frustration into the political or civil process. Those who feel that neglect, can with the right means, change the discourse. Maybe an information campaign about this could work. On how youth contact their local politicians, or better yet: become their local politicians!

Regarding LSU, we have 83 member organisations, who in turn have their own member organisations. In total, 600 000 young people are active in those 83 organisations. And they are present everywhere in Sweden doing an amazing job at creating platforms for social interaction, and meaningful activities for young people. They engage with youth from different backgrounds and are present in both urban regions, suburbs and in the countryside. LSU works with capacity-building for these organisations.

Konsultation inför FN:s Generalförsamling

Den 29 september åker jag till New York för att delta i FN:s Generalförsamling. Det känns sjukt att jag om en vecka sitter på planet till New York. FN:s Generalförsamling är på något sätt världspolitikens Mecka. För någon som fullkomligt älskar och brinner för utrikespolitik är det en dröm att få leva och andas utrikespolitik i några veckor. Jag tänker ofta på vilket privilegium det är att få representera det unga civilsamhället och Sveriges unga. Det är ett ansvar jag ser mycket seriöst på och jag vill lyfta de frågor det unga civilsamhället och unga i Sverige tycker är viktiga.

Därför söker jag nu er input inför FN:s Generalförsamling.

LSU utser årligen representanter till möten och processer på FN- och EU-nivå, med syftet att öka möjligheterna för unga att genom ungdomsorganisationer vara delaktiga och ha inflytande och makt på internationella arenor. Det är en fantastisk möjlighet att ha en representant i regeringsdelegationen som dels representerar unga, dels det unga civilsamhället.Jag ingår, på mandat av LSU, i den svenska regeringsdelegationen till FN:s generalförsamling 2016 (som Sveriges Ungdomsrepresentant) och kommer att delta när FN:s generalförsamlings 71:a session äger rum i New York i oktober. Tredje utskottet heter SOCHUM (Social, Cultural and Humanitarian Committee) vilket, precis som det låter som, håller på med sociala, kulturella och humanitära frågor.

Inom ramen för de frågor som SOCHUM arbetar med söker jag input från medlemsorganisationer, ungdomsorganisationer och ungdomar. Passa på att bidra med idéer så kan jag lyfta dessa i New York!

Det finns en rad olika sätt du kan tycka till på:

Onlinekonsultation: https://goo.gl/forms/LcQNDh7gZgOi4f7o2 (mer utförlig enkät som bidrar till större underlag. Jag skulle vara väldigt tacksam om du/din organisation fyllde i den.)

– Social media-kampanj: Vilka frågor är viktiga för Sveriges unga? Vad vill du ska lyftas i FN? Vilka globala frågor är viktiga för dig? Vilka lösningar ser du?

Dela med dig av dina idéer, åsikter och erfarenheter på Instagram och Twitter. Via video, bild eller text under hashtagen #UNGAFN.

– Fysiska konsultationsmöten: Om ni är intresserade av ett fysiskt konsultationsmöte med er organisation (alternativt med din skolklass/kompisgäng osv.) där vi tydligare går igenom de frågor som är viktiga för er, mejla förfrågan till noura.berrouba@lsu.se. Jag kan hålla ett möte med er förbundsstyrelse/distriktsstyrelse/osv eller en workshop med era medlemmar. Under dessa möten kan ni även få en introduktion till FN:s arbete, Agenda2030 eller andra FN-frågor ni finner intressanta. Jag är tillgänglig för dessa möten till den 24/9. Jag träffas gärna efter FN:s Generalförsamling för att bl.a. informera om arbetet där, de globala målen, och hur civilsamhället och ungdomar kan arbeta med våra stora globala frågor på en lokal nivå.

– Mejl: Jag nås självklart även på mejl (noura.berrouba@lsu.se) om du vill dela med dig av dina idéer, åsikter eller erfarenheter där istället.

Jag skulle vara evigt tacksam om ni ville ta er tid att bidra med input. Det vore även fantastiskt om ni vill dela denna information med andra personer i era nätverk/organisationer! Kom ihåg att dina idéer spelar roll!

Här finner du mina politiska prioriteringar:  https://docs.google.com/document/d/1R_oNzLXEwpPQfm-eYiEK8aR_dmjzs9_7pOYwR1rm0V8/edit?usp=sharing

Det var ett tag sedan jag kikade in på bloggen. Jag ska kompensera det rikligt den närmaste tiden och ge er en tydlig bild dels av vad jag gjort under året, dels vad jag kommer göra när jag är i New York.

Vill du följa äventyret på andra ställen än på representantbloggen får du gärna följa mig på:

Facebook: https://www.facebook.com/nouraberrouba
Twitter: @nouraberrouba
Instagram: @nouraberrouba (jag kommer även göra en instagram takeover på LSU:s instagram @lsu_se)

10320900_252171184984214_2580470413236947145_o