Ett försenat hejdå

Let’s face it. Den här bloggen var inte riktigt min prioritering förra året, och jag hoppas och tror att ni fick följa mig via andra medier istället. Inte desto mindre har det blivit hög tid att publicera min slutrapport, som äntligen blivit grafiskt formgiven och därför tillräckligt snygg för att dela med sig av.

Så här är den – Slutrapport UNGA 2017. Läs den!

TACK.

Tack till LSU för förtroendet. Tack Utbildningsdepartementet, Utrikesdepartementet och Sveriges permanenta representation vid FN för möjligheten. Tack till alla unga jag fått tillfälle att prata med under året. Tack till de tjänstemän och politiker som har lyssnat. Och tusen tack till alla ni som förändrar unga liv i Sverige och världen, varje dag.

Vilket år jag haft! Det har varit en otroligt stor ära att representera den svenska ungdomsrörelsen, om än stundtals väldigt svårt. Samtidigt som jag burit ansvaret med stolthet har det varit svårt att hitta faktiska möjligheter för att föra ungdomsrörelsens talan, och när jag väl hittat möjligheter har det varit en utmaning att kombinera dessa med arbete och studier.

Jag är väldigt glad över allt jag har hunnit med, och jag har lärt mig otroligt mycket. Förändring sker långsamt, och jag är övertygad om att vi sakta men säkert rör oss mot en värld där unga kommer att få det inflytande vi nu saknar. Jag kan bara hoppas att jag har bidragit med en pusselbit på vägen.

Jag är otroligt förväntansfull inför att se det arbete Hamza Ibrahim kommer att uträtta under 2018, och är helt säker på att rollen som ungdomsrepresentant kommer att utvecklas och förbättras i hans händer. För mig väntar nya utmaningar i form av valrörelse med Unga Feminister.

Ni kan alltid nå mig via @hannabergmans på sociala medier, och maila mig gärna på hanna.bergman@ungafeminister.se.

Tack och hej!

 

 

Tack och adjö!

Så börjar det närma sig. Dagen då mitt mandat är till ända och jag avgår från mitt uppdrag som ungdomsrepresentant i FN. Med det här inlägget, som är mitt absolut sista här på bloggen, vill jag titta tillbaka på året som gått, ge mina reflektioner kring uppdraget och tacka alla som på ett eller annat sätt hjälpt och stöttat mig. Den långa, och kronologiskt mer korrekta berättelsen om uppdraget finner ni HÄR i min officiella slutrapport, men för er andra så kommer en härlig kortversion här. Och som alltid, hör gärna av er om ni har frågor, tankar eller bara vill ses och snacka någon dag. Jag finns alltid här för er!

Det har nu gått nästan 16 månader sedan jag skickade det där mailet som skulle förändra mitt liv. Mailet som jag så länge hade tvekat på att skicka. Mailet där jag berättade om varför jag ville vara med och förändra världen som LSU:s ungdomsrepresentant till FN:s Högnivåforum för hållbar utveckling. Mailet som efter en lång ansökningsprocess studsade tillbaka med ett “Grattis, du har blivit vald!”.

Jag kommer fortfarande ihåg hur jag studsade runt i min lägenhet där i några timmar, innan jag satte mig ner för att börja försöka förstå vad det faktiskt var jag skulle ägna hela nästkommande år till. För lika stor som lyckan, var också vilsenheten. Vad hade jag egentligen gett mig in på? Vem var jag, en liten pöjk från schlätta att representera ungdomsrörelsen i FN? Och var skulle jag egentligen börja?

För att göra mig lugnare bestämde jag mig för att börja med att läsa på. Det är nästan alltid en bra idé. Så jag läste. Pärm till pärm, rapport för rapport, om FN-systemet, om de globala målen, om indikatorer, utvecklingsfinansiering, och alla dessa FÖRKORTNINGAR. Herregud det tog nästan en timme att ens läsa en enda sida första gången jag öppnade något av alla dessa FN-dokument. HLPF, AAAA, MGoS, STI, GPDRR, SIDS – det hela var en enda röra, för att inte ens börja med alla olika FN-organ.

Är detta en issue för tillgänglighet & inkludering i processerna? Ja.
Är det en nödvändighet? Nästan.

Efter att ha lärt sig alla dessa förkortningar så förstår man dock också varför de har blivit till. Har man en minut i talarstolen (som jag hade under Sveriges presentation) så är det tyvärr ett nödvändigt ont att referera till dessa förkortningar för att överhuvudtaget hinna med. Jämför själva hur snabbt det går att säga “United Nations High-level Political Forum on Sustainable Development” med “HLPF”. Däremot tror jag att i dialog med andra som inte har erfarenhet av systemet är det superviktigt att använda ett så lättillgängligt språk som möjligt. Det viktigaste är att göra sig förståelig för mottagaren.

Att sitta ensam hemma och försöka läsa på tog mig dock bara so far. För att på riktigt förstå systemet behövde jag träffa folk som hade den djupare, bakomliggande kunskapen och kunde kontextualisera alla dessa dokument. Så jag träffade gamla representanter, diskuterade med ungdomsdelegater i andra länder och hade möten med kunniga inom området. Det här var oerhört värdefullt, och jag vill verkligen tacka alla er som på ett eller annat sätt bidragit med så mycket pepp, kunskap och kompetens under året! Utan er hade det här varit omöjligt.

För jag ska inte sticka under stol med att jag stundtals upplevt det här som ett väldigt ensamt och tufft uppdrag. Trots stöd från styrelse, kansli och inte minst min grymma kollega Hanna, så hänger allt slutligen på dig som repp. I ett uppdrag som till stor del har varit mitt att utforma, så har ansvaret också varit mitt att bära. Med tidigare erfarenhet av att vara på gränsen till utbrändhet har det varit en stor utmaning under året att navigera bland möjligheter för att utnyttja tiden på bästa sätt, hitta de platser där man faktiskt kan påverka och samtidigt verka för ett hållbart engagemang. Det här är nog också det som jag är mest stolt över efter hela det här året. Att jag verkligen gett mitt allt. Att jag lyckats göra, om än en liten skillnad, samtidigt som jag ändå har lyckats hålla mitt engagemang på en hållbar nivå och tagit hand om mig själv, mina nära och kära. “För det är ingen som kommer att tacka dig när din låga brunnit ut”

Jag är också stolt över att allt fler ungdomsorganisationer nu känner ökad kunskap och intresse av att arbeta med Agenda 2030. Över att jag under året träffat och föreläst för mer än 8 000 unga om de globala målen, ungdomsrörelsen och hur vi tillsammans kan skapa en mer hållbar värld. Över att vi fick in skrivelser om LSU i rapporten som Sverige skickade till FN. Att jag efter en hel del lobbying fick vara en del av Sveriges officiella presentation i New York. Att jag vågade. Att vi har stärkt kontakten och samarbetet mellan LSU och Utrikes- samt Finansdepartementet här i Sverige, andra ungdomsdelegater i Europa och organisationer i andra delar av världen. Att vi nu bjuds in för att tidigt i processen vara med och forma Sveriges prioriteringar inför årets HLPF. Att vi har fått vara med och lyfta frågan om ungas deltagande på högsta politiska nivå, för att säkerställa att unga världen över inkluderas i de processer som kommer att avgöra deras liv och framtid.

Det har varit ett oerhört spännande, krävande, lärorikt och givande år i hållbarhetens och ungdomsrörelsens tecken. Jag vill därför passa på att tacka ALLA som varit en del av den här resan. Ingen nämnd – ingen glömd. För en av mina främsta (och svåraste) lärdomar under året har varit att alltid försöka hålla sig kort och koncis, något som delegaterna i FN generellt är oerhört dåliga på. Jag tror alla skulle lära av att läsa lite mer Shakespeare;

“Since brevity is the soul of wit,
And tediousness the limbs and outward flourishes,
I will be brief.”

Med det sagt så vill jag avsluta det här inlägget med en sista tanke, nämligen att vi måste bli bättre på att stärka det positiva. För lika mycket som vi måste problematisera och förstå varför saker går fel, bör vi även försöka förstå och stärka det som är rätt och bra. Som aktiv i civilsamhället har jag växt upp med en kritisk röst, till i stort sett allt. Problematiserat, kritiserat, ifrågasatt. Och medan det är viktigt, så har jag lärt mig allt mer kring att faktiskt också stärka de saker som är positiva. Inte bara för att det är nyttigt för att skapa en mer konstruktiv debatt, utan för att det också är nödvändigt för att hålla uppe ens egen motivation. För det är jävligt mycket som går åt fel håll i världen, och att vara på plats i FN gör detta bara ännu tydligare. När medlemsstater inte kan komma överens om huruvida kvinnor verkligen har rätt till sina kroppar eller inte. När kriget i Syrien går in i ett sjunde år med hundratusentals döda som resultat. När USA väljer en president som mer eller mindre förnekar klimathotet. Då är det svårt att känna hopp och optimism om man inte också tittar på den positiva utvecklingen som sker på många platser över vår jord, inte minst här hemma i Sverige på grund av ungdomsrörelsens fantastiska arbete. Så är det något jag verkligen kommer att ta med mig efter det här året är det den oerhörda bredd, det enorma engagemanget och otroliga drivet hos unga jag träffat för att vara med och skapa en bättre värld.

Det känns otroligt roligt att nu kunna lämna över uppdraget med starkare relationer mellan LSU och Utrikesdepartementet, fler kontakter och samarbetspartners i FN & Europa, och kanske bättre förutsättningar än någonsin tidigare. Att det dessutom är Henrietta som tar över gör mig trygg i att 2018 kommer vara ett år utöver det vanliga för LSU och den globala hållbarhetsdebatten.

Själv ser jag nu fram emot att skriva min kandidatuppsats och avsluta mina studier på Handelshögskolan i Göteborg, för att sedan förhoppningsvis få fortsätta tjänstgöra i arbetet för en mer hållbar värld. Till sist vill jag återigen tacka för förtroendet att få representera er under året, och nu signa ut med hopp och tro om en bättre framtid, för såväl oss unga som för kommande generationer.

Tillsammans förändrar vi världen.

Peace.

Läs slutrapporten här

Hör av dig på:
Mail: bjornfonden(at)gmail.com
Twitter.

Sveriges nya FN-representanter!

Svartvitt filter på en bild där Hamza (vänster i bild) och Henrietta (höger i bild) som tittat rakt in i kameran. På bilden fins en gul cirkel där det står "Ungdomsrepresentanter i FN 2018"

Hamza och Henrietta, LSU:s nya FN-representanter!

Nu kan vi stolt presentera våra efterträdare Hamza Ibrahim och Henrietta Flodell, som har utsetts till att representera Sveriges unga i FN:s Generalförsamling, respektive FN:s Högnivåforum för hållbar utveckling under 2018!

Hamza Ibrahim är 25 år och studerar just nu pol.kand i Lund. Han har länge arbetat för unga ensamkommandes rättigheter och sitter i styrelsen för Ensamkommandesförbund, där han tidigare också var ordförande. Hamza besitter en djup kunskap om förutsättningar för ungdomsrörelsen i Sverige och situationen för ungas rättigheter globalt. Under hösten 2018 kommer han att representera LSU i tredje utskottet under FN:s Generalförsamling.

”Jag som person är en mångsysslare som brinner för ett tillgängligt, rättvist och jämlikt samhälle. Jag brinner för att göra skillnad och engagera mig i internationella frågor och vill bidra mina åsikter till en bättre värld där alla har lika villkor.”

Henrietta Flodell är tidigare internationell sekreterare och vice ordförande på SACO Studentråd. Henrietta är intresserad av forskningens roll i hållbarhetsarbetet och tar sig an frågorna på ett tvärsektoriellt sätt. Under våren 2018 kommer hon även göra en praktik på UNDP:s hållbarhetskontor i Bonn och kommer därför jobba nära FN:s Agenda2030-arbete. I juli kommer hon att representera LSU under FN:s Högnivåforum för hållbar utveckling i New York.

 ”Agenda 2030 och de sjutton hållbara utvecklingsmålen är en vision om ett framtida hållbart samhälle. Vi unga utgör hälften av jordens befolkning och vi måste inkluderas i arbetet med att göra denna vision till verklighet. Jag ser fram emot att stå upp för denna övertygelse och höja rösten å den svenska ungdomsrörelsens vägnar. Vår framtid ska vara hållbar i alla ordets dimensioner – ekologisk, ekonomisk och social!”

Det här innebär också att jag (Björn) och Hanna snart kommer att avgå från våra mandat. I måndags hade därför jag och Henrietta personligt överlämningsmöte där jag berättade om mitt arbete under året och vad hon kan förvänta sig inför uppdraget. Senare på eftermiddagen hade vi också möte tillsammans med Utrikesdepartementet, där vi fick mycket positiva nyheter!

Bland annat ska vi få vara med på ett bättre sätt i formandet av Sveriges prioriteringar inför HLPF i år. Vi diskuterade även det ökande fokuset på FfD (Financing for Development), Sveriges ordförandeskap i Nordiska Ministerrådet och kampanjen Generation 2030 (där det finns pengar att söka!) samt antagandet av Sveriges handlingsplan för Agenda 2030 i april.

Utöver detta har vi också inlett diskussioner kring att arrangera ett gemensamt sidoevent under konferensen, med koppling till LSU:s partnerorganisationer. Det känns oerhört kul att samarbetet med UD fortsätter fördjupas, och att få chansen att rivstarta året med Henrietta på detta sätt!

Henrietta och jag utanför Utrikesdepartementet

 

 

Under tisdagen hade vi sedan ett gemensamt överlämningsmöte med både mig, Hanna, Hamza, & Henrietta samt Feben från LSU:s kansli. Vi pratade bland annat om de förväntningar som ställs på en som repp, att bevara ett hållbart engagemang, och former för samarbeten under året.
Det känns så sjukt jäkla bra att få lämna över till dessa stjärnor, som jag är helt övertygade om kommer ta dessa uppdrag till en helt ny nivå.

Vill din organisation träffa någon av dem och diskutera FN, mänskliga rättigheter, eller hållbar utveckling utifrån era områden? Skicka då iväg ett mejl till info@lsu.se!

Björn i svart t-shirt och Hanna i rosa tröja sträcker ut armarna mot Hamza och Henrietta som står i mitten. Hamza har en vinröd, stickad tröja. Henrietta har en gul blus. I bakgrunden syns Stockholm i snö.

Tvingades ut i snön på LSU:s överlämningsmöte i tisdags för att ta denna vackra bild.

Jag kommer nu snart att skriva och publicera min slutrapport här över året som gått, och Henrietta och Hamza kommer att få chans till att introducera sig själva närmare här på bloggen. Det kommer garanterat att bli spännande läsning, så missa inte detta!

Tills dess vill jag önska er allt gott i januarimörkret.

//Björn Fondén

Sista dagen på COP23

Hej hej!

Sista dagen av COP har precis dragit igång. Nu har nästan alla frågor lösts ut och länderna har enats kring de olika agendapunkarna. Så idag är det tänkt att det ska vara ett möte då beslut helt enkelt bara klubbas igenom. Exempel på beslut som världen har enats om är en gender action plan, att i vår inviga den så kallade urfolksplattformen och mycket annat bra!

Dock finns det fortfarande några frågor som inte har retts ut ännu. Det gäller dels anpassningsfonden och hur prognoser för framtida finansiering ska se ut. Får se hur länge det håller på ikväll!

I måndags fick jag hoppa in istället för Isabella Lövin (hehe) och åka på en båtmiddag med Peace boat och Ecoship!

Träffade Johan Rockström från Stockholm Environmental Institute i den nordiska paviljongen

Igår var det education day! Under öppningsceremonin så berättade 7 unga från olika delar av världen om utbildning kopplat till klimat i deras länder.

Panelsamtal om den svenska klimatlagen anordnad av Sverige.

Möte med svenska delegationen och civilsamhället på plats. Isabella Lövin (klimatminister) sitter och pratar.

I shuttlebussen mellan de två zonerna som ligger lite för långt ifrån varandra.På bilden ser ni också Katja (chef på miljödepartementet), Nilla (min kontaktperson i delegationen) och Lars (Sveriges klimatambassadör)

Det Svenska delegationsrummet, här jobbas det på för fullt!

Var med i en panel om medborgarengagemang i klimatfrågan, men bland andra Finalands miljöminister (längst till vänster)

Dag 4 på COP23

Hej från Bonn!

Nu har jag för första gången sen jag kom hit fått tid till att skriva ett inlägg här på bloggen. Dagarna här är intensiva, varierade och jätteroliga.

Förhandlingarna

Som jag nämnde i det tidigare blogginlägget pågår det förhandlingar inom massvis av olika ”möten” samtidigt. Det verkar gå framåt inom de flesta förhandlingsspåren, men mycket mycket långsamt. De länder som inte vill att Parisavtalets regelbok ska ställa så höga krav på dem, använder processfrågor för att förhala processen. Dessutom pågår månaga diskussioner kring huruvida utvecklings och utvecklade länder (som länder kategoriserar sig om i klimatförhandlingarna) ska ha samma regler, eller om de ska vara mindre krav på utvecklingsländer. Den så kallade differentieringsfrågan.

Unga på plats

Unga på plats organiserar sig genom något som heter YOUNGO. YOUNGO är öppet för alla unga att gå med i och välkomnar alla att påverka deras synpunkter inom olika områden. Under vissa förhandlingar får unga möjligheten att uttala sig som YOUNGO. Igår var jag på två spännande möten där unga fick uttala sig och då uttrycktes ett behov av finansiering för unga som vill åka till förhandlingarna, speciellt unga från ”global south” dvs länder som ligger i den södra hemisfären. Vidare lyftes även ett önskemål om att företag och organisationer som förnekar klimatförändringarna eller jobbar med fossilindustrin inte bör på tillgång till förhandlingarna.

En kort rapport för nu!

 

 

En av de stora förhandlingsrummen där övergripande frågor behandlas och arbetsgrupper för olika områden startas

Ordförandelandet Fiji bjuder på Cava efter ett möte

En del av de unga svenskar som är på plats och följer förhandlingarna.

 

Möte tillsammans med YOUNGO, Push Sverige och Malin från svenska delegationen som jobbar med frågor kring att skapa handlingskraft för klimatarbete (ACE)

YOUNGO working group möte

 

Jag i konferenslokalerna. I bakgrunden ser ni en båt från Fiji, den känns rätt malplacerad i den annars väldigt sterila konferensmiljön.

 

 

Kram